Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
sanning och trohet i detaljen, isynnerhet i trädens
löfpryduad, som smeker ögat med en egendomlig värme,
emedan det talar om den kärlek, med hvilken konstnären
betraktar naturen. Men den vresiga, kallt blåsiga
luften återfinna vi här igen öfver den fosterländska
naturbilden. Wahlbergs ^Landskap i Småland» utmärker
sig för samma egenskaper af kärleksfull blick på
naturen och trohet i återgifvandet af hennes drag;
men här förefaller oss detaljeringen nästan nog stark
i vissa delar, förnämligast i löfverket, hvadan bilden
fått ett visst oroligt och liksom af öfverflödande
rikedom söndersprängd! utseende, hvaremot titten inåt
vattnet och qvarnen är alldeles ypperlig. Likaså är
«Hör-ningsholm vid månsken» en vacker tafla. Äfven
här gläder oss sanningen i framställningen, ty vi
se ej blott vatten, träd och slott målade* med grått
i grått, utan äfven i det ovissa månskenet hafva de
olika föremålen fått bibehålla något af sin lokalfärg,
såsom äfven fallet är i verkligheten, ehuru sällan det
observeras af svärmiska månskensmålare. Jemte denna
sanning ega Wahlbergs taflor en välgörande poesi,
sorn genast ger dem inträde i hjertat och gör, att
man ej så lätt glömmer dem.
Samma egenskaper utmärka äfven Eydberg, nemligen
träffande sanning och derjemte en poetisk fläkt, som
har någon anstrykning af lätt melankoli. I vårt tycke
yttrar sig denna ton i de egendomliga och lyckade
färgsammanställningarna, t. ex. af solnedgångens
gyllene glöd mellan de nakna trädstammarne och den
kalla, snöbetäckta jorden, eller af de blågröna
pilarnes halft sorgsna löfverk och en kall, af
vresiga stormskyar öfver-sållad himmel, eller af en
halfvissnad ängsmatta vid sidan af ett förträffligt
speglande vatten. Öfverallt hvilar en stämning, som är
sann, liksom återgifningen af den sydsvenska natur,
hVilken främst allés, och som äfven är poetisk och
anslående, och hvars lätt elegiska ton alldeles icke
är nedtryckande eller pjunkig; men vi kunna ej neka,
att vi äfven gerna någon gång ville se solsken på
de skånska slätterna, då Guds välsignelse glänser
från de rika fälten och ångar i lätta skyar Öfver de
fjerran liggande höjderna. Äfven då ega dessa flata
marker sin poesi, och måhända vore detta välmågans
bredmynta leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
