Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
de stora trädmassorna; i Italien har luftens klarhet
och genom -skinlighet en alldeles öfvervägande
betydelse, och om denna ej är återgifven, då är
uttrycket förfeladt, isynnerhet hos en «utsigt»,
som måste vara mera eller mindre porträtt. Deremot
är «Utsig-ten från Comosjön» ypperlig i vårt tycke:
der är sammansmältning af nord och söder, der är
vacker kontrast mellan förgrund och lointain, med
ypperlig detaljering och fin förtoning bortåt. Och
vid sidan af denna tafla står den varma och saftiga
framställningen af ett ^Skånskt landskap», så mycket
mera välgörande genom sin treflighet och grönska,
som den bjert sticker af mot de andra stormbilderna,
hvarför den också vänligt inbjuder till idylliska
betraktelser vid stranden af den lilla årännilen samt
i skuggan af de mörka bokarne, om man ock skulle kunna
anmärka, att dessa bokar ej fullt klart återgifva
den lefvande naturens form, och att dessa skuggor
till venster i bilden ej äro så lätta, som man skulle
hafva önskat, för att få blicken att fritt spela in
jemte halfdagern under grenarnes mystiska ljusdunkel,
hvilket just utgör ett af bokskogens egendomliga
tjus-ningsmedel. Att täflan liknar Hobbema, såsom
man sagt, är mera en artighet mot professor Bergh an
en fullt exakt bestämmelse, såvida Hobbemas starka
sida just är att bestämdt karakterisera de olika
trädslagen och att klart och lätt återgifva ljusets
lek i skuggorna.
Edvard Bergh har en god efterföljare, ja, vi kunna
väl säga, en lycklig medtäflare, i Wahlberg, hvars
landskap ännu mera än den förres hafva karakteren
af äkta naturdikter. Wahlbergs «Svenska landskap»
tilltalar oss med ens som en gammal bekant; denna
backhöjd med sin blandade skog af tall och gran och
björk, med sin mossiga grund och sin mäktiga granit,
denna djupt liggande insjö med sina mörka vågor, denna
blågröna bakgrund af barrskog, med sin egendomligt
svenska, taggiga sågbladskontur hafva vi många gånger
sett förr. Motivet är taget från en sådan höjd, på
hvilken man gerna stannar, emedan förgrundens friska
grönska står i så vacker motsats till bakgrundens mera
enformiga och kalla färgton. Denna motsats har äfven
konstnären lyckligt återgifvit, och det är en utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
