Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
känna, och som så väl skulle lämpa sig till verktyg
för hans planer. Det låg i hela hans personlighet
en öfverväldigande kraft, och dermed förbundo sig
egenskaper, som gjorde honom till den farligaste,
den mäktigaste af alla tiders folkledare. Han blef
så stark, derföre att han så kallt och säkert visste
att leda de krafter, som verkade inom det oroliga
samhället. Sjelf en praktisk natur, fast i viljan och
klar i förståndet, förstod han att, när så behöfdes,
insvepa sig i de puritanska frasernas heliga töcken;
han kände, att sådant denna tid gjorde erforderlig
verkan. Han, som så väl visste att beräkna och
bestämma hvarje steg på sin väg. han försmådde
icke att på en svärmares vis åberopa sig på den
omedelbara ingifvelsen, när handlingarne togo sig ut
som våldsbragder, och han djerfdes engång att låta
Guds heliga Anda bära skulden för beslutet om Carl
Stuarts död. Så blef skrymteriet hans andra natur
och växte ihop med hans väsen. Och dermed stodo för
öfrigt väl tillsamman den falskhet och list, som
han alltid begagnade för att nå sina syftemål. Det
hörde till hans politik att låta andra synas och
bära skulden, medan han sjelf höll sig bakom och
skördade frukterna. Han försmådde icke att hyckla
ödmjukhet och undergifvenhet, under det dock hjertat
svällde af ett stormod, som stundom i sina utbrott
visade mannen i hans rätta dager. Med de styfva
republikanerna iakttog han vanligast en rättfram
förtrolighet, under det han i sitt sinne trådde
efter konungsliga hedersbetygelser. Och nästan
till löjlighet gränsade hans uppförande mot dessa
parlamenter, som han sammankallade under vackra ord om
frihet och parlamentariska rättigheter och vid minsta
motstånd åter upplöste under häftiga förebråelser för
deras djerfhet och trots, allt ändock under betygande
af kärlek till - Gud och friheten.
Sådant var hans förfarande både mot fiender och
vänner; han spelade komedi med dem alla, med konungske
och republikaner, med kavaljerer och rundhufvuden. Men
rolen tog sig något olika ut under olika skiften af
hans lif.
Så länge ännu Carl och kavaljererna voro att besegra,
var det som om en högre ingifvelses eld hade lyst
ur hans blick; kraftfullt ljungade mot Belials söner
samma svärd som Israels hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
