Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
med ännu mera styrka använda i lifvets alldagliga
förhållanden än i statens rådslag. Hans själ ligger
öppen. Nyckeln bjudes oss till en stor andes innersta,
enkla hemlighet. Hvarje ord vittnar om en genomarbetad
lefnadsvishet, om måtta midt uti svärmeriet, om en
följdriktighet, som icke kan tillhöra ett lånadt
själslif. Så som han. skrifver till sin son och sin
dotter ingen far som leker med gudaktighetens fraser.
Det synes oss derföre nästan omöjligt att i Cromwell
fortfarande blott se den äregirige hycklaren,
- såvida inan icke vill kalla hela puritanismen
för ett hyckleri. Och det har man, som bekant är,
engång verkligen gjort. De återkommande kavaljererna
skrattade åt deri och förlöjligade den i de
lättfärdiga nidvisorna och de ännu lättfärdigare
komedierna, och detta hånskratt gen ljöd sedermera
öfver Europa nära nog under tvenne århundraden. Som en
sann typ för den engelske Tår-tuffe, har puritanen
med sin heliga blick, sitt förvirrade språk och
sin förargliga näston gått till efterverldens
hogkorast. Men en redligare uppfattning af denna
religiösa rigtning har dock på den senare tiden
gjort sig gällande. Ingen, som hädanefter vill
teckna detta tidskifte af engelska samhällets lif,
kan göra sig skyldig till ett så groft missförstånd
af dessa rörelsers natur. Efter Macaulay och Guizot
är det omöjligt.
Men om nu Cromwell icke var den skryrntare, som han
så länge fått föreställa, huru skall man då förklara
detta lif fullt af våld och af list? Det är ej nog
att i sitt hjerta känna Guds nådeverkan och att med
all den omedelbara förnimmelsens visshet tala derom;
bevisar sig icke denna tro och denna hänförelse i det
kristliga lifvet, så blir dock kristligheten svag,
och det myckna talet derom blir ej så serdeles skildt
från hyckleriet. Crornwells gudsfruktan måtte hafva
varit huru allvarlig som helst, han föll ju dock
för den frestelsen att sträfva efter jordisk makt,
och vid detta sträfvande lät han medlen bestämmas
af ändamålet.
Vår uppgift är icke att besvara denna fråga. Carlyle,
som så starkt betonat den nya utgångspunkten, har
visserligen för sökt det, men är för mycket bizarr
och för mycket polemisk för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
