Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
något annat än blotta förmågan af logisk bevisning,
sålänge det att tala väl betyder icke allenast
att tala sannt, utan äfven att tala skönt,
skall derföre den Grekiske rhetorn framstå såsom
det efterföljansvärdaste mönster. Englands store
«debaters» hafva åtminstone erkändt det. Och i deri
mön, som ett studium af goda mästare kan bidraga
till konstnärens utbildning, har deras vältalighet
deraf fått sin pregel. Att de uppnått sina mästare
våga vi icke påstå. Men af Grekens formskönhet hafva
de upptagit så mycket som räckte till att hänföra
en Engelsk menighet. Och hvad särskildt Macaulay
beträffar, synes det oss ej osannolikt, att om han
fostrats i ett Grekiskt samhälle o’ch talat på Athens
Agora, skulle han hafva täflat med Demosthenes sjelf.
Af en öfvermåttan slösande natur synes denne man
hafva blifvit begåfvad med alla de själens rika
förmögenheter, som den gamle Cicero en gång kräfde af
sitt talareideal. Minnets styrka, inbil!ningskraftens
lif och tankens klarhet voro hos honom alla utbildade
i en förvånande grad.
Hans kunskapsförråd var så omätligt, att det bland
hans samtida nästan blifvit till ett ordspråk, att
vara lärd som Tom Macaulay. Och denna lärdom, som
omfattade så många sekler af mensklighetens lif,
och så mångfaldiga grenar af menskligt vetande,
var öfverallt så lefvande, att den tycktes vara
icke minnets, utan åskådningens egendom. Han lefde
i det förflutna, såsom vi andra lefva i den dagliga
erfarenhetens verld. Såsom häfdatecknare är han
känd för denna underbara förmåga, som man eljest
gerna vill tillerkänna skalden allena, att teckna
tidsåldrar och personligheter såsom deri mest lefvande
verklighet. Det är i allmänhet ett vågadt försök, att
vid historisk skildring gå for nära in på den diktande
konstnärens område, och den s. k. romantiserande
historien har derföre blifvit liktydig med förfalskad
historia. Svårigheten består naturligtvis deruti, att
de momenter, som bildade den förflutna verklighetens
lif, i minnet så gerna falla i sär från hvarandra, och
att den skapande inbillningskraften ingriper ännu mera
störande, när den tillmäter sig att förfullständiga
dem och återställa deras sammanhang. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
