Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
mesta kraft att bearbeta stämningen och vinna
hjertat. Den ene förlägger bevisningen i ena
delen af sin framställning och egnar den andra åt
öfvertalriingen, den andre förstärker blott sin
öfvertygande kraft genom att förläna sin bevisning
alla dessa den fulländade formens behag, som öfvertala
genom att bringa den njutande åhöraren på sin
sida. Det sedriare är just fallet med Macaulay. Hans
oratoriska diktion har en hufvudsakligen demonstratif
karakter; han har en passion för att utveckla och
bevisa, att försvara sina åsigter och nedgöra sina
motståndare. Men han öfvertyga!’ så väl och så fint,
att öfvertalningens element tydligt ligger i den
hänförande formen för hans bevisning. Om någon,
har han förmågan att låta hela menniskon deltaga
i förståndets och tankens arbete och att värma och
tjusa i samma ögonblick som han synes tala endast
för att öfvertyga. Deremot är det endast sällan
som han öfvergifver den bevisande tonen för att
omedelbarligeri vädja till känslornas makt. Det är
derföre också sällan blott som han talar passionens
vilda språk eller försöker att intaga med storm. Huru
lidelsefullt häftig han än kan vara i sina ansatser,
dämpar han dock vanligen dessa rörelser till ett
nyktrare lugn och meddelar åt åhöraren något af
denna öfverlägsenhet, som beherrskar idéerna och icke
beherrskas af dem. Om hans vältalighet någon gång slår
Öfver, blir derföre dess fel icke deklamation, utan
snarare någon långtrådighet i bevisningen. Stundom
är han verkligt praktfull, men aldrig grann. Han
öfverflodar af bilder och liknelser, men liknelsen
för aldrig tanken bort från ämnet till en annan
verld; bildernas förtjenst är, att de träffa så väl,
och att de aldrig genom sin praktfullhet blifva
hufvudsaken. Utropet och frågan äro de rhetoriska
konstgrepp han minst använder. Epigrammet och
sentensen ställer han gemenligen endast i det lätta
skämtets och ironiens tjenst. Så tyckes han ej heller
hafva serdeles lagt an på att förföra genom ordens
välljud och klang; men han är så mycket mera mön om
att genom satsernas byggnad lägga klang och oratorisk
accent i hvarje period. Denna konsten att (cklämma
till» måtte Macaulay hafva besutit i förvånande
grad. Pen symmetriska konstruktionen, de hastiga och
energiska öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
