Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
sigterna och framför allt de så oupphörligt
återkommande anti-theserna både af tankar och ord
utvisa, att detta måtte hafva varit hans starkaste
sida. Men hans antithesiska diktion har ock sin stora
egendomlighet. Thucydides och Tacitus öfver-flöda af
antitheser; vår Geijer inklämde i dess form sina mest
genialiska tankar. Onekligen är denna talets figur
också den som bäst lämpar sig för snillets behof. Men
hos dessa författare gör hon oftast samma verkan som
blixten, hon bländar, väcker häpnad och lemnar ej
sällan samma mörker efter sig som förut. Så använder
henne icke Macaulay. Hon är dertill allt för mycket
hans tankars hvardagsdrägt; han vet att kontrasterna
belysa hvarandra, och derföre älskar han att i
bevisningen säväl sorn i skildringen ställa dem emot
hvarandra. Och långt ifrån att afspetsa och hopklämma
dessa motsatser, dröjer han gerna vid dem med en
viss omständlighet, utför dem genom upprepningar
och omsägningar af ord och meningar, anordnar dem i
symmetriska satser och utbreder sålunda dagens klara
ljus, der en annan skulle älska att insvepa sin mening
i orakelspråkets högtidligt dunkla mantel.
Det måtte också i hela Macaulays framställningssätt
hafva legat en verkligen oemotståndligt bindande
kraft. Den ovanliga, ja fast otroliga triumfen lär
t. o. m. hafva blifvit honom beskärd att genom några
af sina tal helt och hållet bestämma parlamentets
öfvertygelse och förändra partimännens åsigter. Och
dock må man icke gå till dessa tal med den förväntan,
att der finna de grundligaste utredningar af
hvarje ämne, den ovederläggligaste bevisning af
talarens påståenden. Man måste alltid betänka,
att de ej äro afhandlingar, utan tal. Och talaren
intager naturligtvis till sin åhörarekrets en helt
annan ställning än författaren till läsaren, så att
sjelfva arten af hans framställning och bevisning
deraf måste betingas. Man kan icke hos honom vänta
den grundligaste utredning och den högsta bevisning,
derföre att man icke hos åhöraren kan förutsätta
samma själsansträngning som hos läsaren, så länge
åtminstone åhö-rarnns krets är så sammansatt som en
parlamentarisk församling i våra dagar. Talaren får
icke gå för långt utöfver sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
