Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
åhörares vanliga förcställningssfer - ty han löper
då fara att icke blifva förstådd, att icke draga
åhöraren med sig och således att icke öfvertyga. Deraf
följer naturligtvis också, att det gifves ämnen,
hvilka mindre lämpa sig för talarens behandling;
ja, vore icke den politiska diskussionen, ur andra
synpunkter betraktad, en nödvändighet, nog skulle
den utan serdeles men för sjelfva ämnenas utredning
kunna bortfalla. De flesta frågor skulle säkerligen
vinna vida mera på skriftställarens än på talarens
behandling. Men så länge det gifves politisk
diskussion, så är det naturligt, att ^talarens
bevisningsart rnåste bestämmas af åhörarnes
uppfattningsförmåga.
I detta hänseende synes verkligen Macaulay hafva
uppnått talekonstens ideal. Han var alltför äkta
Engelsman för att någonsin ens komma i frestelse
att gå utöfver den gräns, bortom hvilken icke hvarje
engelsk commoner kunde följa honom. Obesvärad af alla
djupare filosofiska åsigter, kunde han, äfven när han
behandlade mera abstrakta ämnen, med största lätthet
göra sig begriplig för en åhörarekrets, hvilken med
honom delade alldeles samma, det Lockeska sunda
förståndets, förutsättningar. Han behöfde aldrig
begära premisserna af sina åhörare, han utsatte sig
aldrig genom någon djup förberedande undersökning för
att synas sväfva i abstraktionens molnskyar. Rätt
ofta skulle man derföre önska, att hafva fått
en noggrannare analys, och någon gång skulle man
vänta andra åsigter af en man, som visar sig vara i
besittning af en sådan tankens klarhet och styrka. Men
det måste medgifvas, att från sina premisser drager
han slutsatserna med en säkerhet och en styrka, som
öfver-väldigar. Inom den krets der han rör sig, är
han en logiker af första ordningen. Med eller mot sin
vilja måste åtminstone den lyssnande åhöraren hafva
tvungits att följa gången af hans bevisningar, till
dess vid talets slut man kunde hemta anda och tankar
för att väpna sig till motvärn. Och detta tankens
arbete blef dertill under hans händer nästan en
lek. Dialektikens allra finaste grepp använder han med
snabbaste färdighet, och dialektikern är ändå aldrig
abstrakt i sin bevisning. Bilderna, liknelserna,
exemplen gifva tankarne färg och lif; rethorikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
