Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Lyckan står den djerfvom bi«. Berättelseförsök af Richard Gustafsson. - Ur kapten Puffs språklåda. Småhistorier med förord af Kurry. - Under långa nätter, af förf. till «Amtmannens döttrar«. Öfversättning från Norskan. - En man af folket, af Erckmann-Chartrian. Öfversättning från franskan af E. A. Forssgrén. - Det förlorade manuskriptet. Roman af Gustaf Freytag. Öfvers. af A. L. Första häftet. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
leda sig till begagnande af en mera frasrikt språk,
men vid sådana tillfällen är han icke rätt lyckad. För
att en sak, såsom han med rätta önskar, «skall tagas
för hvad den är», fordras, att hon icke sjelf skall
vilja vara mera. Med nöje erkänna vi också detta i
allmänhet vara fallet med dessa berättelser, och att
det är bestämda undantag att förf. höjer sig till en
stil, som ej motsvarar hans ämnen, och i hvilken han
ej kan hålla sig uppe.
Bland berättelserna anse vi den första, «De blixtrande
ögonen» samt «Ett stenhjerta» för de torftigaste hvad
uppfinning och äfven stil angår. Två ungdomsvänner
är en hemsk historia, som, fastän den esthetiska
rättvisan der kommer till heders, dock efterlemnar ett
mindre tillfredsställande intryck. Utan tvifvel är
skälet härtill att till framställning af så djerfva
konflikter hade behöfts en närmare utveckling af de
karakterer, ur hvilka dessa konflikter framgått. Yi
sättas här endast in i några hemska situationer,
hvilkas inre sammanhang och psykologiska berättigande
vi äro ur stånd att inse. Ett olyckans offer,
Skorpgumman och Kamrer Barks flammor äro berättade
med humor och godt hjerta, och i dem kommer förf. sin
omisskänliga förebild, August Elanche i hans «Taflor
och berättelser», ganska nära. Ännu mera är detta
fallet i De båda skolkamraterna och En roddarmadam,
till hvilka man, om Richard Gustafssons namn ej vore
utsatt, bestämdt skulle anse härstamma från denne
Stockholmslivets och framför allt det Stockholmska
skollifvets förträfflige skildrare. Må den unge
förf. icke se ett tadel för bristande originalitet
deri, att vi just sätta högst de stycken, i hvilka han
mest erinrar om en annan författare! Men i följetongen
är nu Blanche en gång mästaren, och Stockholmslifvet
känner han som ingen. Det är derför vackert nog att i
första taget anses med honom jemförlig, helst Richard
Gustafssons teckningar ur hufvudstadens folklif synas
fotade på alldeles egna iakttagelser.
Småhistorierna ur Kapten Puffs språklåda bestå dels
af originalberättelser, dels af öfversättningar och
imitationer. Angående de förra är det oss smärtsamt
att erkänna, att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
