Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Lyckan står den djerfvom bi«. Berättelseförsök af Richard Gustafsson. - Ur kapten Puffs språklåda. Småhistorier med förord af Kurry. - Under långa nätter, af förf. till «Amtmannens döttrar«. Öfversättning från Norskan. - En man af folket, af Erckmann-Chartrian. Öfversättning från franskan af E. A. Forssgrén. - Det förlorade manuskriptet. Roman af Gustaf Freytag. Öfvers. af A. L. Första häftet. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
äro de mest lyckade i samlingen. Andersen säger i en
af sina sagor om ett troll, att hon hade ingen rygg,
men annars såg hon rätt bra ut. Detsamma kunna vi
säga om den första berättelsen Hvar sin. Den har
intet slut, men annars är den icke så dum. Till
hvarje pris och En specieriksdalers me-moirer
äro begge rätt lifligt berättade, men i saknad af
nyhetens behag. Man vill, som den qvicke Piron vid
ett liknande tillfälle sade, taga af hatten för
dem, såsom för gamla bekanta. Stockholmsdamen på
landet är rätt lustig och har nog sitt salt, men
den är väl långtrådig, och om vi ej missminna oss,
hafva vi i «Fliegende Blätter» eller något annat
illustreradt rolighetsblad sett något dylikt, ehuru
der uppburet af qvieka teckningar. Söderländskan i
Norden eller Historien om ett skägg är en mera stygg
än rolig berättelse örn en tokig rnor, som är enka
och vill gifta om sig, samt en likaledes tokig son,
som, »längtande efter kaffehuslifvets, kärlekens och
cigarr-rökningens fröjder» betraktar sitt aiisigte
såsom en landtman sin åker, för att framtvinga ett
skägg, hvilket skall sätta honom i besittning af detta
efterlängtade goda. Han får visserligen sitt rättvisa
straff; men modern, den ovedersägligen galnaste af de
två, vinner sitt mål och företager sig, äfven hon,
att skratta på sonens bekostnad. Mot detta senare
hafva vi intet att anmärka, vi skulle endast unnat
honom att utöfva repressalier mot henne. Om Barnet
med skor af bröd står visserligen ej anmärkt,
att det är en bearbetning af en gammal legend,
rnen vi kunna icke föreställa oss, att någon i
vår tid, utan dylik ledning, sätter sig ned att
dikta i ett så gammalmodigt och föga tilltalande
maner. Är denna berättelse ej född af en naiv och
from verldsåskådning, är den blott att anse såsom
ett mindre lyckadt försök i en stil, som är och
måste vara antiqverad. Betraktad såsom legend, är
den icke utan sin poesi, ehuru man måste beklaga, att
sjelfva pointen är vald med en smaklöshet, hvilken,
i förening med scenens förläggande till Ehentrakteri,
talar för dess sannolika tyska ursprung. Det bästa
i samlingen är en berättelse efter engelskan, med
namnet Förändrad och dock densamma. Här hafva vi en
enkel utveckling af rätt vanliga förhållanden, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
