Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Lyckan står den djerfvom bi«. Berättelseförsök af Richard Gustafsson. - Ur kapten Puffs språklåda. Småhistorier med förord af Kurry. - Under långa nätter, af förf. till «Amtmannens döttrar«. Öfversättning från Norskan. - En man af folket, af Erckmann-Chartrian. Öfversättning från franskan af E. A. Forssgrén. - Det förlorade manuskriptet. Roman af Gustaf Freytag. Öfvers. af A. L. Första häftet. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
originalens språk, under det den lättare, särdeles
romauliteratu-ren, med sitt populärt intressanta
innehåll och enkla förra genom öfversättningar kan
göras till en större allmäifhets egendom. Att våra
förläggare vid utgifvandet af dylika öfversättningar
måtte söka både goda original och goda öfversättare,
är härvid ett öriskriingsmål, som, hvad de
förra beträffar, visserligen synes närma sig sin
uppfyllelse. De verkligen goda öfversätt-ningarnas
antal är åter, hvad den lättare literaturen angår,
tyvärr icke stort, på samma gång vi ega utmärkta
sådana af stora poetiska mästerverk. Hrr Alund och
Backman och möjligen en eller annan till utgöra
aktningsvärda undantag, hvilka med tillräckliga
kunskaper såväl i de språk, från hvilka de öfversatta,
som i sitt eget, egnat sig åt öfversättning af
romaner. Men hvad betyda desse mot deri stora massa
af okunniga yrkesbröder och systrar, för hvilka det
är nog, om originalels innehåll blifver temligen
noggrannt återgifvet - något sorn icke ens alltid
sker. De inse icke, att öfversättningen är en svår
konst, der det gäller att äfven återgifva originalets
egendomligheter i form och stil, och som till och
med, drifven till sin höjd, kan inrymma en plats åt
öfversättarens individualitet.
Under långa nätter af fru Collet, född Wergeland,
förf. till «Amtmannens döttrar» och andra
berättelser, är ett arbete, som ej egentligen tillhör
romanliteraturen utan den s. k. me-moiren, en konstart
som, särdeles modern i slutet af förra och början af
innevarande århundrade, nu för tiden temligen sällan
odlas. «Under långa» sömnlösa «nätter» har nämligen
förf. upptecknat dessa minnen främst för sina barn,
men sedan till tjenst för alla dem, som under sömnlösa
nätter behöfva en förströelse. I stället för kapitel
är också boken indelad i nätter, men detta hindrar,
icke, att hon ju äfven för ganska friska personer
kan vara en rätt intressant daglektur. För dem
hade hon dock utan tvifvel med en annan titel och
utan all denna nattliga sentimentalitet varit mera
tilldragande, helst vi anse arbetet i och för sig
ega det värde, att det ej i någon abnormitet hos dess
förf. behöfver en förklaring eller ursäkt.
Det är mindre folklifvet med dess skatter af poesi
i säg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
