Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Lyckan står den djerfvom bi«. Berättelseförsök af Richard Gustafsson. - Ur kapten Puffs språklåda. Småhistorier med förord af Kurry. - Under långa nätter, af förf. till «Amtmannens döttrar«. Öfversättning från Norskan. - En man af folket, af Erckmann-Chartrian. Öfversättning från franskan af E. A. Forssgrén. - Det förlorade manuskriptet. Roman af Gustaf Freytag. Öfvers. af A. L. Första häftet. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
ken anslår genom sin sanning. Märkvärdigt nog
uppträder i hela denna berättelse endast godt och,
hvad mera är, förståndigt folk. Ingemanns historia
Främlingen är besynnerlig och ej så litet stötande
på det mystiska.
Om arbetet i sin helhet anse vi, att det nog kan
vara vardt en publik, ehuru vi tro, att för högt
pris blifvit åsätt detsamma, för att det skulle kunna
erhålla en större spridning.
På samma gång öfversättningar i våra dagar tilltaga
i ett - i förhållande till våra originalarbeten -
verkligen fasavackande antal, höras ofta protester mot
behöfligheten och värdet af sådana. Särskildt hafva
ifrarne för en närmare samfärdsel de skandinaviska
länderna imellan yttrat ej alldeles oberättigade
farhågor för de hinder mot en större gemensamhet i
litterärt hänseende, hvilka talrika öfversättningar
obestridligen medföra. Denna tidskrift har ej heller
ansett fremmande för sin plan att göra sina läsare
bekante med äfven sådana danska oah norska arbeten af
framstående värde, som ej blifvit öfversatta. Dermed
må dock ingen förkastelsedom öfver öfversättningar,
ej ens de skandinaviska språken imellan, anses hafva
blifvit uttalad. Otvif-velaktigt är, att ett arbete
utvecklar sin största skönhet och kraft på det språk,
som är dess författares eget, men dock endast för
den, som kan fullt förstå detta språk. Detta är
likväl icke fallet med hela den läsande, specielt den
romanläsande, publiken. Och då det icke kan förnekas,
att också en god roman kan utföra ett godt arbete
i kulturens tjenst, måste vi anse det för en vinst
att vår literatur riktas med goda öfversättningar
af dylika. Vår tid sträfvar i allt till jemlikhet:
literaturen får derför ej blifva en uteslutande
tillhörighet för de redan bildade, utan måste öppna
sina skatter äfven for dem, som söka bildning. Men
arbeten af ett högre poetiskt värde äro i allmänhet
svåra att öfverflytta från ett språk till ett
annat, äfven om dessa äro aldrig så närslägtade, på
samma gång de, för att rätt uppfattas, hos läsaren
förutsätta en högre bildningsgrad. Saken tyckes
derför helt naturligt reglera sig sjelf, åtminstone
de skandinaviska ländernas literatur imellan. Arbeten
af verkligt nationelt poetiskt värde hafva sin publik,
som läser dem på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
