Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
denna senare och kyrkoläran Unna de förnämligast
deri, att orthodoxiens Kristus blir en doketisk
skenmenniska, obegriplig för vårt förstånd och
otillräcklig för det religiösa behofvet. «Vi
bestrida«, säger Keim, watt de kyrkliga theorierna
någonsin, i trots af alla försäkringar och bemödanden,
hafva räddat Jesu sanna mensklighet, till och med
ej då, när de på nestorianskt sätt sönderklufvit
Jesu väsende i en likaså välment som olycklig
tvåfald af en gudomlig och en mensklig natur.« Och
Beyschlag yttrar: «kyrkan kunde fördöma, men ej
öfvervinna monofysitismen, som lät den menskliga
naturen upphäfvas af den gudomliga, ty hon hade
sjelf i sin dogrn redan afbrutit hjertbladet af den
menskliga naturen, det menskliga jaget, den menskliga
personligheten.«
Protesterandet mot orthodoxiens obibliska kristologi
samt framhållandet af den bibelenliga läran om
Jesu sanna mensklighet, - detta är sålunda det
för de ifrågavarande författarne ur både negativ
och positiv synpunkt gemensamma draget. Men denna
likhet dern emellan sträcker sig ej utöfver den
här påpekade allmänna grundtanken. I fråga om den
närmare uppfattningen af Jesu mensklighet skilja sig
deras åsigter på det bestämdaste. Eenan står här med
sin uppfattning ensam gentemot de öfrige. Olikheten
dem emellan skulle vi vilja, angifva så, att llenan
betraktar Jesu personlighet hufvudsakligast under
esthetiska kategorier, då deremot hos hans motståndare
den ethiska och religiösa synpunkten är den gällande.
Ur detta skefva uppfattningssätt, som ingenstädes
förmår höja sig till jembredd med sitt föremål, låta
sig det Renanska arbetets mångfaldiga svagheter och
lyten till en god del förklaras. Eenan är i sin bok
om Jesu lefnad vida mera poet än historieskrifvare;
de artistiskt utförda landskapsmålningarne,
skil-dringarne af folklifvet o. a. d. intaga hos honom
ett framstående rum. Jesus uppträder hos Eenan såsom
(de jeune Eabbi charmarit«, som genom trollmakten af
sina «discours délicieux« «sa beauté pure et douce«
o. s. v. fängslade allas sinnen, och som lät sitt
lif förflyta likt «en tjusande idyll«, tills våldet
gjorde ett slut på hans dagar. Eenans arbete är i
ordets egentliga mening en dikt; detaljskildringarnes
skönhet och språkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
