Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsthistorisk Literatur: De bildande konsternas historia af C. G. Estlander. - Det skönas verld af L. Dietrichson. Häft. 1-2. - Arkitekturens historia af W. Lübke. Öfvers. Häft. 1. - Förteckning öfver oljefärgstaflor etc. i Nationalmuseum. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vers, som inleder artikeln om det tragiska, aflägsnade
ur ett estetiskt arbete. Detta förhållande med språket
har till det mesta blifvit ändradt i andra häftet, der
åtminstone den etymologiska språkformen är riktig, om
äfven stundom främmande eller tvungna konstruktioner
qvarstå. Nej, när vi tala om framställningsmedlen,
mena vi uppfattningen, karakteren, stilen, hvilken på
titelbladet angifver sig sjelf vara populär, men genom
ett missgrepp af författaren blifvit det i en mening,
som icke är den sanna, eller åtminstone icke den,
som vi för vår del måste anse vara den enda sanna
och riktiga fattningen af uttrycket populär.
Det är icke svårt att angifva orsakerna
till detta missgrepp: man spårar det redan
på titelbladet. Der läser man: »Estetikens och
konsthistoriens hufvudläror, med specielt afseende
på den bildande konsten». Häraf synes tydligt,
att förf:s hufvud-uppgift varit hans älsklingsämne,
konsthistorien. På samma gång har han gerna och med
skäl velat gifva sina läsare en förskola för att rätt
förstå hans följande framställning; men förskolan har
kommit att sträcka sig till hela estetikens system,
och dermed har man fått den något underliga titeln
»estetikens och konsthistoriens hufvudläror», -
ty hvilka skulle väl konsthistoriens hufvudläror
kunna vara? Men i samma stund estetiken togs med
och Vischers system bestämdes att blifva det,
som - låt vara fritt - skulle populariseras, så
var faran för afsteg inne. Ty att popularisera en
spekulativ vetenskap hör till det svåraste någon
kan företaga sig; men gör han det, så må han icke
sätta bilden och omskrifningen i begreppets ställe,
ty dermed förnedrar han vetenskapen och förvillar
sina läsare i stället att upplysa dem. Imellertid har
förf. föredragit en ofta töcknig bildskrift i den
klara begreppsbestämningens ställe, och för detta
förfaringssätt har man en enkel förklaringsgrund i
det antagandet, att förf., i den naturliga känslan af
uppgiftens oändliga svårighet, tillgripit sitt lätta,
improviserande föreläsningsraanér med dess gripande
och pikanta former såsom närmast till hands liggande;
men dermed har också, tyvärr, i stil och behandling,
stundom inkommit något ihåligt, theatraliskt, nästan
förevis-ningsaktigt, som stegras till sin höjd,
då förf. i andra häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
