Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6776uiilii876
sqvallret sagt, en del har dikten lagt till för att få
tillbörlig retelse. Då kriotar häfden öfver olofiigt
fusk i dess lofliga handtering, och dertill har den
i sanning ej sällan haft skäl, särdeles i Frankrike,
i Tyskland och i - Sverige.
hfshdfkjsndfvkhdskjnf
skaldens Eliasmantel och trott sig dermed varda profet
inför den undrande mängder). Utan annan beräkning än
att lättare bibringa men-niskor sin rikedom af vetande
om tidernas lif, har den placerat densamma i romanens
form. Men som denna enligt sin natur fordrar framför
allt poetiskt innehåll, så har lärdomens rikedom,
hvilken i sig sjelf icke är poesi, inför denna fordran
blifvit fattigdom och gjort bankrutt. Då har konsten
lett åt jordens son, som ville iiyga mot solen.
Helt annorlunda torde saken gestalta sig, om deri
sanne skalden tager itu med historisk verklighet. Icke
såsom han skulle behöfva afstå från sin frihet att
dikta händelser och personligheter, icke heller
såsom han skulle vara befriad från omtanken att
känna den verklighet han afbildar; intetdera kan
han undvara. Men han diktar så, att vi i njutningens
ögonblick fängslas af hans framtrollade bilder icke
derför allenast, att de erinra om kända storheter,
utan derför att de äro sköna delar af ett skönt helt,
icke derför allenast att de äro historiens egendom,
utan derför att de skänkas oss af skalden som lif af
vårt eget lif. Och han känner och låter oss känna
den förflutna verkligheten så, att den åter lefver
upp i och genom det personliga lif han har ib d t ur
sin egen själ, icke så, att häri inbjuder oss till en
välordnad rustkammares åskådliga herrlig-heter. Han
kan visserligen icke misskänna det historiska
materialets egen tjuskraft, och just derför skall
han också mäktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
