Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
känna sig dragen till dess behandling; men han skall
tillika se, att det långt ifrån att vara det lättaste,
tvärtom är det svaraste och obändigaste af alla,
att det vill slitas med honom sjelf om herraväldet
inom dikten, och att det derför fordras en alldeles
ovanlig skaldesnillets kraftansträngning för att
deraf göra ett konstens verk. Det första vilkoret
är, att han ur sin egen barm griper diktens lif
och skönhet; det andra är, att i detta lif inlägga
tidsskildringen och den historiska verklighetens
af-bild. Endast så kunna hans gestalter stå för sig
sjelfva, och möjligen uppbära ett historiskt namn;
då först skall det icke räknas sa noga om de känna,
tänka, tala eller handla authen-tikt, ty de äro i
första rummet sköna, och det kan då vara nog, om de
blott hafva tillbörlig grad af trovärdighet.
Taga vi nu »Svenskerne paa Kronborg w under
skärskådande ur de synpunkter vi ofvan för oss
uppställt för bedömandet af den historiska diktarten,
så är det verkligen svårt att urskilja, huruvida deri
sjelf vill föreställa en sorts historia, eller en
roman. Genomläsningen af den första delen bestämde
oss afgjordt för det förra; den andra afdelningen
gjorde oss vacklande, och vi stå der ännu ovissa
fvamför det hela såsom inför ett tvetydigt mellanting,
ett ting »uclen Hoved eller Hale», vore vi frestade
att tillägga.
Det värsta är, att hela romanen - skola vi våga utsäga
det, då namnet F. Ewald står på titelbladet? ja
det hjelper icke - den är litet tråkig. Och när en
diktarenatur, sådan som Ewalds, gjort sig skyldig till
en förirring inom »le genre ermyeux», så beror det
säkerligen icke på en tillfällighet. Orsaken ligger,
enligt vårt förmenande, uti ett missgrepp i sjelfva
planen, uti styckets komposition. Förf. synes hafva
riktat sin sträfvar! på något annat än att gifva
en poetisk skapelse, han har framför allt åsyftat
en kulturbild ur Danmarks förflutna lif, och, andra
missgrepp oräknade, på det försöket hav han be-röfvat
sitt verk det poetiska lifvet. Vi föreställa oss,
att han möjligen ansett det som en pligt att offra
diktens frihet och poetiska halt för historiens
sanning och tidsteckningens trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
