Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
sockra i oss ett stycke historia, och att en af
krönikans berättelser, (den om Dyveke och Torbern Oxe)
för det ändamålet blifvit vald mindre derför att den
lemnat ett poetiskt stoff, än derför att den gifvit
tillfälle till hopflätande af en halft historisk,
halft diktad intrig. Föröfrigt är deruti inklämd en
i många hänseenden upplysande skildring af tiden,
och likasom Ewald tilltvingar sig denne författare
vår uppriktiga aktning-för ådagalagda insigter och
skicklighet. Men »aktningsvärd», »insigtsfull» och
»skicklig», - det låter ju nästan som ironi detta
beröm, när det tilldelas sådana, hvilka af oss måste
fordra vida varmare känslor. Det är som att bjuda
stenar i stället för bröd, och dock kunna vi icke
annat gifva, ty vi hafva intet bättre af dem undfått.
Vid spörjsmålet om den historiska romanens väsen
och värde sökte vi nyss framdraga den slutsatsen,
att detta icke kan vara något annat än romanens
i allmänhet d. v. s. ett rent poetiskt värde. Dess
skilnad från romanen i allmänhet angafs då endast uti
skilnaden mellan förfluten och närvarande verklighet
och möjligheten af historisk roman skulle derefter
bero på möjligheten att poetiskt uppfatta och ombilda
det förflutna eller minnets verklighet. Till en början
var denna allmänna bestämning alldeles tillräcklig för
att derur uppvisa det felaktiga i deras förfarande,
som trott sig kunna fylla den historiska romanens
fordringar allenast genom den förflutna verklighetens
direkta upptagande i en yttre romantisk form. Men
vid ordandet om dessa olyckliga försök angafs ock
såsom deras föranledande orsak: det behag, som den
förflutna verkligheten i sig sjelf eger, särdeles
om dermed förbindes den glans, som om-gifver det
förnämliga i den politiska verlden; och om vi nu
närmare betänka detta behag uti det förflutna, så
torde en ännu fnllständigare och riktigare bestämning
vara att vinna, innan vi komma på det klara med den
historiska romanen. Detta behag uti det förflutna kan
omöjligen bero endast på åldern in ab-stracto, ty med
all säkerhet hysa vi hvarken intresse eller behag för
allt, som är förflutet eller förrostad t. Det är med
behaget som med vetgirigheten: de rikta sig icke på
de enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
