Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
föremålen endast som enskilda, utan som uttryck för
något som lefvat i dem. Till och med den vurmigaste
antiqvarius skulle icke göra ett enda steg för den
ädlaste »aerugo», om den icke klädde ett föremål,
som kunde förtälja något; och när han darrar af
vetgirighetens fröjd inför den spruckna hjelmen
eller den förvittrade knifven, så är det sannerligen
icke för individens skull, som förde vapnen, utan
för det folkets skull, som individen tillhörde. Och
på samma sätt, om vår känsla särskildt anslås till
behag för en förfluten verklighets skönhet, så kan
det icke vara endast afståndet i tiden, som vållar
det egendomliga behaget, och icke heller den eller
den individen eller händelsen såsom individer eller
händelser allenast. Alci-biades eller Hakon Jarl såsom
sköna gestalter hafva alltid något mera uti sig än
den allmänna bilden af en snillrik yngling eller eri
hjelte, tänkt ett eller tvåtusen år bort i tiden. Och
detta rnera är just hvad de äro såsom uttryck för sina
folk, hvilka genom och i dem för oss hafva skönhet och
behag. Och så måste vi bekänna, att det egendomliga
behag vi finna uti den förflutna verklighetens lif,
deri tilldragande tjuskraft, det eger, beror derpå,
att det är folkens och mensklighetens lif vi deruti
se, och att detta lif lika väl som det menskligt
individuella är till icke blott för vårt förstånd,
utan äfven för vår känsla. Ar nu detta det, som gifver
den förflutna verkligheten dess egendomliga skönhet,
så är det ock lätt att gifva den historiska romanen
en ny och riktigare bestämning. Deri skiljer sig från
all annan roman därigenom, att den har folkens och
mensklighetens lif till sitt väsentliga innehåll, icke
blott deruti att den har till innehåll en förfluten
verklighet i stället fölen närvarande.
Men icke dess mindre är det äfven efter denna
bestämning likafullt materialets art allena, som
gör skilnaden; sitt egendomliga väsen och ändamål
behåller romanen ändock, och skiljer sig derigenom
från historien. Den för hvarje folk och för hvarje
mensklighetens lifsperiod egendomliga skönheten måste
den framtrolla i och genom menskliga personligheter,
ty såsom åskådlig och för vår känsla fattlig
verklighet lefva folken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
