Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
ten icke kan vara mera än en, tillåta vi oss
för vårt behof har begagna hans åskådningssätt.
Först och främst är det klart, att det historiska
dramat såsom drama, d. v. s. såsom poesi, måste på
ett åskådligt och lefvande sätt gifva en förklarad
bild af lifvet. Men af hvilket lif? Sanningen att
säga, blir detta för det historiska dramat af dubbel
art. Först och främst: »i poesien söker och finner
menniskan aldrig annat än sina egna tankar och
känslor»; så äfven i dramat. Ty, för att begagna
Hamlets tusen gånger citerade ord, dess ändamål
har från början varit och är ännu »att hålla fram
likasom en spegel för naturen, att visa dygden dess
egna anletsdrag, lasten dess egen af bild, och det nu
lefvande slag-tet, som är samtidens kropp, ett troget
aftryck af dess gestalt.» Det är ett märkvärdigt
ord, detta om det nu lefvande slägtet, ett ord,
som innebär en djup och begrundansvärd sanning. Det
innebär i en tydlig och ovederlägglig formel, att
skalden, hvar han än hemtar sitt ämne, hvad slags lif
han än af bildar, dock först och främst skall gifva
ett aftryck af »det lefvande slägtets gestalt». Men
då det historiska dramat naturligtvis rör sig med
historiska figurer, med personer från förflutna tider,
hvilka härvid gifva den yttre, synliga bilderi, så
kan det förra uttrycket ej betyda annat, än att dessa
historiska figurer skola framträda såsom målsmän för
och upprätthållare af idéer, hvilka äro beslägtade
med dem, som lefva hos skaldens samtida. »Derför äro
endast sådana ämnen egnade för dramatisk behandling,
som stå i innerligaste slägtskap med det närvarande
tidsmedvetandets stämningar och behof, och ett drama,
som valt sitt ämne blott af lärdt historiskt intresse,
är ifrån begynnelsen dödfödt.» Det historiska dramat
har sålunda, som vi sagt, att i dubbel måtto gifva
en förklarad bild af lifvet, nemligen först så,
att skalden skall icke söka eller välja sitt ämne,
utan det skall komma till honom såsom den nödvändiga
poetiska drägten för hans egna och hans tid innersta
tankar och drömmar, han skall dikta ur sin egen tids
allra innersta hjerta, och vidare så, att han det
oaktadt icke gör våld på de historiska personernas
karakter och lokalfärg, utan låter dem för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
