Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
är för denna önskan hos hvarje nytt statsskick att
åberopa sitt sammanhang med det förflutna. Det
är nemligen legitimitetens idé i dess vackraste
betydelse, ett erkännande af den historiska rättens
betydelse, som deri uttalar sig, hvilken intet
samhälle kan misskänna utan att dermed förgripa
sig på sig sjelft och undergräfva den grund, hvarpå
det hvilar.
Författaren genomgår derefter sjelfva statsskicket,
för att framvisa denna obestämdhet. Han erinrar oss,
att någon annan konungen bindande grundlag vid denna
tid icke fanns, än den gamla landslagens konungabalk
i förening med den försäkran, hvarje konung vid sin
tronbestigning afgaf, och att sjelfva Gustaf Adolfs
försäkran, ehuru den mest inskränkande af dem alla, i
sjelfva verket kom att betyda så litet genom konungens
stora personlighet och förhållandenas oemotståndliga
makt. Och sjelfva ordalagen i dessa inskränkningar
voro så obestämda, att, som författaren säger, »en god
och snillrik konungs magt i sjelfva verket blef utan
alla gränser, och en godtycklig oklok konungs utan
andra än dem, som bestämdes af folkets tålamod». Den
makt deremot, som utgör det naturliga värnet mot
en styrelses godtycke, var ännu vid seklets ingång
under bildning. Land-skapsförfattningens institutioner
kämpa långt in i vår stormaktstid sin sista strid med
centralisationen, representerad af konungamakten å
ena och riksdagen å andra sidan; och ehuru riksdagen
visserligen lefver redan nu ett kraftigt lif, var den
dock ännu vid Gustaf Adolfs tronbestigning icke någon
af lagen erkänd institution. Den var egentligen blott
en af konungen sammankallad, rådplägande församling,
som väit ut ur rådet och herredagen. Men dess
betydenhet ökas så småningom under Vasatidehvarfvet,
och redan under Carl IX:s tid känner den sig som en
makt i staten och gör för första gången gemensam
sak med konungamakten mot ett råd, för hvilket
återställandet af unionens magnatvälde var mer än en
blott älsklingstanke. Dock må mari ännu ej tro, att
denna riksdag var detsamma som de riksens ständer,
hvilkas rätt till beskattning och del i lagskipning
så bestämdt vid denna tid uttalas. Dessa ständer äro
blott ett obestämdt uttryck för det meniga svenska
folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
