Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Lifvet på Island under Sagotiden af H. O. H. Hildebrand. Af -r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Förf:s stil är flärdlös, kraftig och ren; att der
och hvar lätt begripliga och goda ord ur fornspråket
äro upptagna för att undvika främmande, kan icke
annat än öka bokens värde. - Orden »under sagotiden»
i titeln skulle, frukta vi, kunna gifva anledning
till missförstånd och förblandas med sagoålder. Här
är likväl fråga om »den på historiska källor rikaste
afdelningen af nordens forntid». En och annan af
förf:s nybildade ord och friheter i konstruktion hafva
vi svårt att kännas vid, t. ex. i öfversättningen
af Håvamål (s. 32) »tigsam och tänksam», »af-väg
mycken», »med det å honom sjelf synes» o. s. v.,
men sådana äro likväl få. Äfven i bokstafVeringen
röjer sig någon ojämnhet, t. ex. ömsom skilnnd,
skillnad och skilj n a d, Isländing och I si än da
re, ehuru det förra väl strängt taget är det enda
rätta. Vidare tycka vi, att förf. gerna kunde af
två i nu varande språket brukliga former oftare än
som skett föredraga en äldre och bättre framför en
yngre och sämre (krafde för kr af de) samt oftare
behålla ändelsen e i mask. af adjektiv o. s. v. -
Vi hafva härmed icke velat säga, att förf. vanvårdat
formen i sitt arbete, tvärtom, denna är obestridligen
bättre vårdad än i de allraflesta böcker, men på
dem , som ega grundliga insigter i sitt modersmål,
ställer man med skäl högre fordringar än på andra,
och derför ser man gerna så litet stilistiskt »ogräs»
som möjligt i deras arbeten. På hr H. har man redan
blifvit van att ställa gansk-a stora anspråk.
För dem, som känna fornspråket och dess lagar, är
det en särskild tillfredsställelse, att få se de
gamla personnamnen i en form, som öfverensstämma’
med språkets lagar. Förf. har i sitt arbete sålunda
Fjölne, Frö, Mim e, Vaftrudne, Åsar och Åser i stället
for de hittills brukliga formerne Fjol-ner, Frey,
Mimer, Vaftrudner, Åsar o. s. v.
Hade förf. haft tillfälle att vidtaga några små
förändringar i sina föreläsningar och utelemnat
sådant som direkt har afseende på åhörarne, samt
möjligen utvidgat kapitlet om sagorna till en kort
framställning om Islands literatur i dess helhet,
så hade boken utan tvifvel vunnit både i objektivitet
och värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
