Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
och Laurentii Petri tid, låter förstå, att textens
fortlöpande i längre sammanhängande stycken vore
en yngre form och en »moderniserande omstöpning.»
Vi tro oss emellertid nu hafva till fullo visat,
att den i 1780 och 1816 års proföfversättnin-gar
antagna formen, långt ifrån att, såsom mången med
eller utan kommissionens inverkan till äfven ty rs
föreställer sig, böra betraktas såsom något onödigt
nyhetsmaken, tvärt om till sin grundsats ar vida
äldre än versformen; och att det är just denna senare,
som bör stämplas såsom en »moderniserande omstöpning.»
Sedan vi nu granskat de skäl, som förmått kommissionen
att dela ’texten i verser i stället för i längre
sammanhängande stycken, må vi se till, hvad hon
gjort för att minska olägenheten af alla de störande
afbrott, som versindelningen måste orsaka.
Man hade kunnat vänta att kommissionen, då hon
be-slutit sig för versformens återupptagande,
åtminstone skulle låta första ordet i versen
tecknas ined liten begynnclsebokstaf, så snart det
ej inleder en ny mening. Denna ändring har ock,
för att nu icke tala om andra, vidtagits i den på
Evangeliska fosterlandsstiftelsens förlag utgifna
nya öfversättningen af Nya testamentet, hvilken
redan utgått i två starka upplagor och väntar sin
tredje. Men äfven detta lilla steg har funnits allt
för djerft i kyrkans egen bibelöfversättning.
»Det enda», säger kommissionens sakförare, »hvarigenom
man i senaste proföfversättning af Nya testamentet
sökt något närma sig den ofvannämda metoden af
textens utgifvande i fortlöpande sammanhang utan
de afbrott versindelningen synes medföra, är att
de särskilda verserna emellan noggrannare än förut
bestämma illterpunktionen.» Detta är väl ock det
minsta möjliga kommissionen kunnat fordra af sig
sjelf och göra. Kommissionens förfarande i afseende
å interpunktionen tarfvar för öfrigt mer än väl sin
särskilda belysning, hvarför vi till detta ämne längre
fram återkomma. Här må det vara nog att så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
