Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer: Sjelfbiografiska anteckningar m. m. utgifna af Ch. B-r. Af T. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntat. Visserligen igenkänner man med glädje, att det
är hon sjelf, som talar, men hori inviger oss icke i
sitt väsendes innersta hemligheter, hon låter oss ej
följa sin utveckling ur tvifvel till sann tro. Men
får man någonsin se, huru masken förvandlar sig till
fjäril? Det är nog, att denne en gång spränger sin
puppa och visar oss sin skönhet och sin fröjd öfver
lifvet. Begäret att veta och att njuta, som omtalas
betecknande Fredrikas barndom, förefaller oss likna
maskeris ifver att samla och tära, innan förvandlingen
af hans varelse försiggår. Var ej denna törst efter
ära alldeles försvunnen, då den unga författarinnan
i rikt mått fick emottaga berömmets och lofvets fulla
nektarskålar? Detta var ej målet: hon kände en ädlare
törst. Endast de glädjens blomster, som ha sin rot
i lifvets djupaste allvar, förmådde locka denna
Psyche. Hon visade oss, hvar de äro att finna.
Man har förebrått Fredrika Bremer, att hon ej stannade
vid sin första naiva, rent estetiska genre. Dessa små
teckningar fann man förtjusande, sådant kunde anstå
en qvinna; men att hon vågade tänka, att hon vågade
känna djupt och vilja starkt, det var oursäktligt,
sådant måste framkalla klander.
Är det ej, som om man ville bedja körsbärsträdet
förbli i sin vackra vårskrud af hvita blommor? Den
klär det ju mycket bättre. Men det är dock omöjligt
för trädet, blombladen falla af, då sommarsolen
stiger högre och frukten börjar knyta sig. Om det
då åtminstone blefve mogna bär med ens! Men det blir
dock först kart; man anar en kärna, men bäret är ej
färdigt - man grinar. Lemna dem blott i ro: snart
gifva klarbären vederqvickelse åt den törstande, och
kärnorna hysa ämnen till nya träd. Låt solen verka!
Det gifves författare, som nedlägga allt det bästa
af sitt väsende i sina arbeten, andra, hvilkas
personlighet är ännu mer, ännu rikare, än hvad de
förmå att gifva i skrift. Vi tro, att Fredrika Bremer
hörde till det senare slaget. I hennes varma hjerta
låg en rikedom, som ej kunde uppenbara sig endast i
ord. För att lära känna henne, måste man komma under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
