Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer: Sjelfbiografiska anteckningar m. m. utgifna af Ch. B-r. Af T. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fund med hennes tysta kärleks lif, hennes outtröttliga
välvilja, hennes godhet.
I brefven till hennes vänner, särdeles »Frances»
och Franzén, framstår Fredrika Bremers personlighet
lefvande och sann. Det är, som såge man blickeri
i hennes ögon, som hörde man den välbekanta rösten
vibrera af rörelse, då hon uttalar sin själs innersta
tankar, sin längtan och sitt hopp. Det är tröstande,
att se, huru hon försonade sig med lidandet och lärde
förstå smärtans betydelse. »Lidandet och smärtan»,
säger hon, »ha länge synts mig såsom lifvets mörka
genier. Nu mera icke så. Jag har sett, att de kunna
vara lifvets goda englar. De blifva det för oss, om
vi med djup och energisk förtröstan hålla oss fast vid
den makt, den Fader, som slår och helår, cch som genom
de tilldelade såren skapar sinnen öppna för honom.»
Med en öfvertygelse vunnen genom erfarenhet yttrar
hon: »Det kan då ligga i sjelfva naturordningen for
Guds barmhertighet, om jag så får uttrycka mig,
att lidandet blir moder åt det högre lifvet och
lycksaligheten, såsom kolet är det åt diamanten.»
Det gör godt att läsa, hvad hon skrifver till sin vän
om de stilla veckorna i hennes gamla hem, som varit
»en oafbruten tacksägelsefest». Allt från den senare
tiden andas försoning och frid. Striden är utkämpad
och ett mildt lugn breder sig öfver lifvets afton.
Bland hennes efterlemnade skizzer och uppsatser
igenkänna vi några, som spridda förekommit i kalendrar
eller skrifter för barn; men andra äro alldeles
nya. Hvart och ett af dessa små stycken har sin
egendomliga färg, men derjemte en gemensam vårdoft af
tro på det godas seger, en uppfriskande, stärkande
kraft af ihärdigt hopp. Bland poemerna utmärka sig
»Den tröttes sång», »Vagga och graf», med flera,
genom innerlighet och djup känsla. Men vi lemna åt
läsaren att taga närmare kännedom om det innehållsrika
arbetet, öfvertygade, att alla med nöje skola läsa
det och erfara mera än nöje genom det stilla umgänget
med en ande, så ren och så varm som Fredrika Bremers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
