Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populära anteckningar i allmän Statsrätt af en folkets vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
liga rätten. En noggrannare undersökning skulle
måhända hafva fört förf. till den åsigten, att
detta ändamål är specifikt skildt från alla andra
möjliga ändamål för menskliga samfund, att det är
endast detta ändamål som skiljer staten från och
ställer honom i viss mön öfver alla andra samfund,
och att man sålunda just för att vindicera statens
och statsmaktens höghet måste främst hålla på deri
sanningen, att rättens skipande såväl som lagens
stiftande är en yttring af statens makt. Måhända
skulle förf. genom ett skarpt fasthållande af
deri tanken kunnat åstadkomma, hvad han enligt
vårt förmenande riu helt och hållet uraktlåtit,
nemligen en vederläggning af de s. k. sedelags- och
välfärdstheorierna rörande statens ändamål. Sjelf
anser han nemligen, att rättens förverkligande eller
»upprätthållandet af ett ordnadt rättstillstånd»,
endast är ett »negativt» ändamål, under det att den
positiva sidan af statens verksamhet skall bestå
i tillvägabringandet af vissa institutioner; men
den ytterst vigtiga frågan om arten och vidden af
denna s. k. positiva verksamhet har han tillika så
sväfvande och knapphändigt besvärat, att hans ord
nästan lika väl kunde läggas i Eichtes, Benthams
eller Aristoteles’ mun. Oss vill det synas, som om
man alldeles skulle förvrida hela läran om staten
genom att fatta rättstillståndets upprätthållande
såsom den »negativa» sidan af dess verksamhet; ty,
om i detta påstående i allmänhet kan ligga någon
förnuftig mening, måste det afse, att staten genom
upprätthållande af rättstillståndet icke förverkligar
något utan endast u n d an rödj er något som hindrar
menni-skorna att vara hvad de böra vara. Men genom
denna uppfattning blir staten såsom rättssamfund en
sådan inrättning, som i mön af sin förträfflighet
gör sig sjelf öfverflödig, ett nödvändigt ondt, en
tillfällighet, och icke, såsom förf. säger sig vilja
hafva det, en »nödvändig förnuftsfordran». Allraminst
kan han då »ega sitt ändamål i sig sjelf» utan blir
naturligtvis ett medel för Andras ändamål. Och har
man sålunda förkastat egenskapen af rättssamfund
såsom den för staten konstitutiva, så är det vidare
omöjligt att yrka någon dess s. k. positiva verksamhet
för höjandet af alla allmänt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
