Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
berättelsen, personernas lifaktighet och den
obevekliga stränghet, hvarmed författaren vetat att
uppsöka den onda handlingens frö i ett menniskohjerta,
för att sedan med samma skoningslöshet låta karakteren
med fri vilja utveckla sig i en falsk riktning, till
dess slutligen den inom sig disharmoniska varelsen
krossas under följderna af sin gerning.
Samma konseqvens i framställningen skall man äfven
finna i Affaire Clémeiiceau, med den skilnad, att här
utvecklingen antager karakter af naturprocess. Den
fatalistiska uppfattning, som är egen för bokens
hjelte, synes äfven delas af författaren pä de få
ställen, der hans egna åsigter förråda sig. I Affaire
Clé-menceau äro en del skildringar i afseende på ämnet
sinliga; men författaren synes i allmänhet med viss
moderation hafva inskränkt deras antal till det, som
varit nödvändigt för att framställa ka-raktererna
i deras tillbörliga belysning. Det tillfälliga,
det för mycket i detalj ingående är aflägsnade Man
må ej, för att gendrifva detta påstående, anföra den
bekanta badscenen; ty denna torde vara enkom diktad
just för att fixera ett bestämdt drag i Izas karakter
och framhålla det konstnärligt sensuela lynnet hos
Clémenceau sjelf. Dumas’ roman är dock underlägsen
Flauberts i afseende på karaktersteckningen: Iza är
endast skizzerad, och bildhuggaren sjelf förefaller i
sin svaghet oirite-ressant, ja, man kan ej ens rätt
föreställa sig honom såsom verklig. Ett företräde
deremot ligger, såsom nyss blifvit nämndt, deri att
det. seusuela ej här får stå qvar för sin egen skull.
Den tredje af de företeelser inom romanens område,
hvilka vi i början af denna granskning åsyftade,
är just sjelfva hufvud-föremålet för densamma,
nemligen M. de Ca m or s. Om i Affaire Clémenceau
författaren ej unnar den fria viljan sin rätt, utan
försätter menniskan i ett nästan slafviskt beroende
af vissa natursidor, så iakttager deremot Feuillet
i sitt nyaste arbete genast från början en polemisk
hållning mot alla försök att undanskymma den menskliga
sjelfbestämningen *. Om Flau-
* Det är svårt att förstå, hvarför i den
svenska öfversättningen just de ord, författaren i
inledningen yttrar uti sådan syftning, äro totalt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
