- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1868 /
362

(1868) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. V - X. Af Artur Hazelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

"församlingen" - "den" Gal. 1: 13; Matt. 16: 18 och
"hon" Ef. 5: 27; "magten" - "den" Luk. 4: 6 och "hon"
Joh. 19: 11; "handen" -"den Mark. 9: 43 och "henne"
Matt. 5: 30 i samma uttryck; "tron" - "den" Kom. 4:
10; 14: 22 och "henne" Kol. 2: 7; Ebr. 11: 2, 4;
"menni-skan" - "dess" Kol. 3: 9 och "henne" Mark. 7:
15, 18; Kol. 3: 10 m. fl. *

Och icke nog härmed: så långt sträcker sig ovårdnaden,
ja man kunde säga föraktet för all enhet, att i
samma mening både det ena och det andra pronomenet
förekomma. Så säges om Ananie åker: "Hade du icke
kunnat behålla den, då du honom hade" Ap. 5: 4 På ett
annat ställe: "tog en svamp, och fyllde honom med
ättika, och satte den på ett rör" Matt. 27: 48. En
tredje gång heter det om synden: "så att I henne
lyden uti dess lustar" (1703: "hennes") Rom. 6: 12.

Reflexivet "sig" måste alltid hafva afseende på
subjektet i den sats eller satsförkortning, hvari
det förekommer. En hvar bör då finna, att genom
förbiseende af denna regel den i nedan stående
satsförkortningar uttryckta tanken blifver

en helt annan än den åsyftade: "Han
såg–––-Guds engel

inkomma till sig", hvilket, om förkortningen upplöses,
blifver, "att Guds engel inkom till sig", och detta
är väl ej meningen (Evang. fosterl. har riktigt:
"till honom") Ap. 10: 3; - "han –––-hörde en röst,
sägande till sig" Ap. 9: 4; - o. a.

Vi gå från det personliga pronomenet till det
possessiva.

"Grimm", yttrar Rydqvist, "det stora språksnillet
och den store kännaren af Tyska tungomål, framhåller
särskildt Isländskan och Svenskan, tillika med
Mös. Göt., i anseende till den ""naturenliga""
användningen af det enda posses, sinn, sin, sitt,
för reflexiva fall, hänfördt till hvar nummer och
hvart genus; hvaremot, för oreflexiva, med rätta
intet adjektivt pos-

* Jämför ofvan sid. 343!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid68/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free