Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lars Hiertas ätt, föräldrahem och ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"MM-" 3 •
•
12 LARS HIERTAS ÄTT, FÖRÄLDRAHEM OCH UNGDOMSÅR.
tid, liksom fortfarande åt latinet. Geijer, som 1817 blifvit pro-
fessor i historien, kunde icke med ens utplåna verkningarna af
Fants katekes, som ingalunda var
egnad att väcka håg för histo-
riens studium, och universitetets filosofer kunde knapt hos en så
ung och liflig natur som Lars Hierta påräkna »den begripande
insigten» i deras höglärda läroämnen. Men denne hade sin egen
filosofi, och enligt denna gick det ej an att ens för vänskaps
eller plägseds skull sticka under stol med en befogad anmärk-
ning eller »låta udda vara
jemt». Härpå aflade han ett ganska
tidigt prof.
Vid en akademisk disputations ventilerande var Hierta, vår-
terminen 1817, af respondens anmodad att opponera »secundo
loco», som det hette, efter det professor Fant sjelf uppträdt som
»extra opponens». Respondenten var hans gode vän, Karl Auri-
villius; preses, liksom extra-opponenten, en af umgängesvännerne
i hans faders hus. Enligt bruket skulle andre opponenten inga-
lunda komma med några kraftiga argument
—
sådana skulle för-
ste opponenten och de möjligen uppträdande extra opponenterne
naturligtvis ha uttömt —
utan snart säga sitt »concedo» och
sedan berömma respondenten för hans utvisade skicklighet, allt
på så stereotyp latin som möjligt. Nu voro sex norska stortings-
deputerade inbjudna att öfvervara akten. Disputationen var en
latinsk resebeskrifning i österlandet, efter en i upsalabiblioteket
befintlig handskrift, som antogs vara författarens original, utgifven
och kommenterad. Professor Fant, så väl som förste opponenten,
skötte sin opposition på sedvanligt, rent formelt sätt, och i synner-
het Fant öfverträffade det sedvanliga i rikedom på latinska äre-
betygelser, hemburna respondenten och hela hans lärda slägt. Nu
kom studenten Hierta fram. Han hade uppmärksamt läst igenom
det utgifna arbetet och funnit, att de deri förekommande uppgif-
terna om tidsbestämningar enligt den muhamedanska tidräknin-
gen hvarken stämde öfverens sins emellan eller med den kända
begynnelsen af denna era. Derför frågade opponenten, om icke
. Detta
klart
var 1
vore, att hela manuskriptet vore —
understucket.
både preses och respondens för starkt. »Tryckfel» hjelpte
icke, ehuru den räddningen till en’ början försöktes. Ofvanpå
allt det vältaliga berömmet för skarpsynt lärdom slog denna situa-
tion allt för häftigt öfver. »Auditorium brast i skratt, och pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
