Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lars Hiertas första år i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
BERGSKOLLEGIET. —
SÅLLSKAPSLIFVET. 27
Redan i februari 1824 sökte Hierta ett rum å förslaget till den
lediga bergsfiskalstjensten vid Stora Kopparberget, och då han
icke erhöll det, ingaf han i maj en besvärsskrift till kungl. maj:t.
Denna gång blef det dock ej kungl. maj:t beskärdt att få pröfva
hans förtjenster, ty i det ett helt år efteråt meddelade kungliga
brefvet i denna fråga »hafva Vi funnit, heter det, Hiertas un-
derdåniga besvär, såsom uti en till oss sedermera i underdånig-
het ingifven skrift återkallade, förfalla». Hierta erhöll i stället
i september 1824 begärd tjenstledighet för att »vara en domare
på häradsting följaktig», och han höll sedan äfven sjelf ett härads-
ting, efter förordnande af Svea hofrätt. I november sökte han
ett kemiskt stipendium, som kollegiet egde bortgifva, men för-
bigicks. I december sökte han bergmästarsyslan i Vesternorr-
land, likaledes fåfängt, men hade nu
genom dessa motgångar så
vackra meriter, att han utnämdes till vicenotarie i bergskol-
legiet, på våren 1825 förordnades att vara ordförande i Karl-
skoga bergstingsrätt och den 28 juni samma år konstituerades
till ordinarie notarie med lön. Den 29 januari 1827 förordnades
han att förestå sekreterartjensten, hvilket fortfor till dess han
den 31 mars 1828 förordnades att förrätta bergmästartjensten i
Vermland.
Hierta skulle alltså nu för en tid lemna Stockholm, der han
under mer än sex år varit bosatt, verksam både i »verken», i
»bladen» och i sällskapslifvet, som en glad och begåfvad ung
man egnar och anstår, men med en för ett så lifligt lynne sär-
deles ovanlig klok beräkning i allt. Han hade redan fått rätt
klart för sig, att de grundsatser, med hvilka han från barndomen
känt sig införlifvad, icke skulle bereda honom någon lysande
framtid på embetsmannabanan, och med den praktiska sans och
företagsamhetsanda, hvilken redan i smått burit frukt, hade han
fast beslutit att på annat sätt etablera sig, så fort tillfälle gafs.
Under en kort tjenstledighet, sommarn 1827, hade han näm-
ligen vid Medevi sammanträffat med den sällsynt utmärkta qvinna,
som sedan blef hans maka; endast hon kände det nya motiv,
som nu dref honom framåt mot det mål, hvilket förut hägrat i
fjerran, men nu med större klarhet uppgått för hans själ. I um-
gängeslifvet i hufvudstaden förblef han dock den samme. I säll-
skapsordnar —
framför allt i »Aurora», senare skildrad af Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
