Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lars Hierta affärsman och tidningsutgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSPRESSEN 1830. 43
den gamla »privilegierade» annonstidningen
—
trots »privilegi-
erna» åt en för ändamålet uppsatt tidning, Dagbladet, gifvit
sina egna annonser och påbjudit det nya bladets hållande på
alla de ställen, dit dess myndighet sträckte sig. begynte Dagligt
allehandas annonser minskas och egaren fylla i det lediga ut-
rymmet med text, hufvudsakligen utländska nyheter; men tid-
ningens spridning hade ohjelpligt aftagit. Dagbladet deremot
hade största spridningen af alla stockholmstidningar, men ut-
gick endast inom hufvudstaden och hade ingen »egen personlig-
het», beroende, som den var, af sin protektor; textafdelningen var
också både liten och oansenlig. Post- och inrikes tidningar var då
som nu »officiela bladet», tillhörigt Svenska akademien och för
sitt innehåll fullständigt beroende af höga vederbörandes godt-
finnande. I juli 1830 »varnades» d. v. redaktören, för det han ur
Journal des débats infört en artikel om Karl X:s ordonnanser,
och denna varning medförde hans afgång. Kapten Lindebergs,
fordom Kjellgrens Stockholmsposten, i hvilken Lars Hierta nå-
gon gång skrifvit politiska artiklar under senare delen af 1820-
talet, hade vid denna tid ingen betydenhet, men stod, liksom
Journalen, i nära förhållande till konungens enskilda vilja.
.
Samtidigt med Medborgaren hade expeditionssekreteraren
Askelöf begynt utgifva »Den objudne gästen», titeln 1830 än-
drad till Svenska Minerva, för att »bekämpa oppositionen»,
först vid riksdagen, sedermera inom tidningspressen, samt föra
monarkismens talan på ett bättre sätt än de stackars »salarierade»
förmådde åstadkomma. De läsvärdaste, liksom de sjelfständi-
gaste af stockholmstidningarna vid denna tid voro också otvif-
velaktigt de båda motståndarne »Minerva» och Medborgaren,
men båda skrefvo för få läsare och ännu färre prenumeranter.
Den mot Argus i hans välmaktsdagar under 1823 års riks-
dag af protokollssekreteraren Regnér uppsatta »servila» Argus
den IV:e »afled den 28 december 1830 i sitt åttonde ålders
år, efter lång och tärande sjukdom, ömt saknad af 12 prenu-
meranter», enligt tillkännagifvande i Heimdal,
Svenska akade-
demiens vittra blad, utgifvet af J. E. Rydqvist; detta sysel-
satte sig mera med vitter idrott, konst-, teater-och literaturkri-
tik än med nyheter och politik. Expeditionssekreteraren Lind-
gren utgaf sedan oskarsdagen 1820 Granskaren,
understödd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
