Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
km
■
122 RIKSDAGSPERIODEN 1834—35.
MH i
embetsmännens sida och det konservativa elementet derigenom tillräckligt
bibehålla sig; och har det icke just i Norge, der pluraliteten af de
väljande utgöres af bönder, visat sig, att embetsmännens insigter haft
ett öfvervägande inflytande på stortingets arbeten?
Jag bör slutligen icke alldeles förbigå den anmärkning, en talare h
mot mig framstält, att jag uti mitt yttrande i förra plenum skulle hafva >
sagt, att jag ansåg det konstitutionelt-monarkiska samhällsskicket endast > I
såsom en öfvergång till republiken. Mina ord föllo sig dock icke all- j
deles så. Jag tager mig friheten återföra i höglofliga ståndets minne, -
att friherrarne Boije och Klingspor yttrade, att ett representationssätt,
efter den grundsats jag förfäktat, skulle leda till ett republikanskt re-
geringssätt. Jag yttrade då endast, att jag ej tilltrodde mig bedöma,
huru vida ej häruti kunde ligga en sanning, och om icke historien en <
gång i framtiden skulle omtala de nu varande konstitutionela monarkierna
endast såsom en öfvergångsformation. Men då frågan är om en repu-
blikansk tendens i det ena eller andra förslaget, hemställer jag till hvar
och en, som gjort sig reda för begreppet och icke blott slår ikring sig
med vissa ständigt återkommande fraser, om icke en sådan tendens re-
-M
dan ligger i sjelfva det konstitutionela samhällsskicket, i hvarje inskränk-
ning genom lag af den regerandes vilja och hvarje folkets delaktighet
i de allmänna ärendena? En sådan tendens finnes således redan och
har af ålder funnits i Sverige; men frågan är nu att rikta den så, att
den kan verka nyttigast för fäderneslandet; att tillfälle må öppnas för
hvarje medborgare, som har förmåga och vilja att verka för detta ända-
mål, att kunna göra sin röst gällande; att icke blott individerne må lyftas
till den känslan, att man icke lefver endast för sig sjelf, utan äfven den
stora mängden af nationen må lyftas till känslan för sina likar och sitt
fosterland och sålunda väckas utur det tillstånd af liknöjdhet för annat
än dagens behof och flärd, som en talare, friherre Kantzow, uti sitt
anförande härstädes så träffande skildrat. Det är på grund af dessa
skäl, hvarmed jag vågar tro, att större delen af motsidans anmärkningar
blifvit vederlagda, som jag fortfarande vidblifver min tanke och begär
omröstning på det förslag friherre Kantzow framstält.»
Ännu ett Hiertas yttrande af stort intresse ha vi afskrifvit
ur adelns protokoll vid denna riksdag (XVI, 38 o. f.). Det visar
bättre än något både arten och formen af Lars Hiertas oppo-
sition. När h. exc. grefve Brahe, generaladjutanten för armeen,
på riddarhuset varmt talat för de af regeringen begärda extra
anslagen till försvarsverket och dervid påstått, att ständerna
sedan 1812 icke gifvit något till försvarsverket, utom vid sista
riksdagen, uppträdde Hierta (3 november 1834). Han vederläde
först med siffror ur
riksdagsbesluten detta påstående samt hän-
visade en annan talare till redan beviljade medel, för hvilka gevär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
