Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTTRANDEN PÅ RIDDARHUSET. 123
I
kunna anskaffas i stället för de icke inköpta »persedlarna», för
hvilka medlen vid förra riksdagen anslogos. Derefter fortsätter
talaren:
»Herr von Hartmansdorfl: har användt en anekdot for att ingifva
ridderskapet och adeln den tanken, att de ofrälse ståndens vägran af
anslag hufvudsakligen härrörde från en
genom tidningsskrifvarne vilse-
förd opinion. Jag anser derför af högsta vigt att en
gång få utredt,
huru det verkligen förhåller sig med detta inkast, som man här hört
upprepas så ofta, att det, snart sagdt, tyckes utgöra styrelsens hufvud-
argument emot alla anmärkningar, emedan derpå beror, huru vida det är
styrelsens pligt eller icke att rätta sig efter representationens opiniöns-
yttringar. Jag ber i anledning häraf att få återföra i husets minne,
huru h. exc. statsministern för utrikes ärendena vid förra riksdagen, i
anledning af ett yttrande utaf friherre K. H. Anckarsvärd om nödvän-
digheten att iakttaga ett annat hushållningssätt, liknade friherrens ord
vid ett dån, som förlorade sig i den tomma rymden, och yttrade, att
den stora massan af svenska folket, tillgifven sin konung och sin sty-
relse, hyste helt andra tänkesätt. H. exc. har, efter min öfvertygelse,
härvid yttrat ett sant ord angående kärleken till konungen; men jag
hemställer, om icke just denna omständighet är ytt bevis, att miss-
belåtenheten måste ligga djupare, då, oaktadt denna kärlek till konyn-
gen, som måste vara starkare än att kunna rubbas af ett tomt skrik,
de ofrälse ståndens representanter likväl funnit sig nödsakade att afslå,
hvad som blifvit proponeradt af denne konungs regering. Detta skall
också visa sig vara
förhållandet, om man vill kasta en blick på hela
styrelsens förflutna handlingssätt med afseende på anslagen. Jag hem-
ställer, om icke detta handlingssätt har visat en nästan oupphörlig miss-
aktning för ständernas rättighet att besluta om beviljandet af folkets
bidrag. Jag frågar, om icke denna erfarenhet visar, att just de största
och mest kostsamma organisationer blifvit gjorda antingen utan eller
emot ständernas bifall? Ar det icke ännu i minnet, huru regeringen in-
rättade den skånska hofrätten, utan att derom fråga ständerna? Har
icke den nya organisationen af tullverket, som kostat omkring 200 000
rdr, blifvit vidtagen utan att höra ständerna öfver anslaget dertill? Har
icke nyss före riksdagen den öfverflödiga duanierkåren, som kostar om-
kring 60 000 rdr, på samma sätt blifvit organiserad? Har regeringen
icke på samma sätt inrättat en raketkår, innan något anslug var gifvet?
Hafva icke de 70 000 rdr extra ordinarie anslag, som vid sista riks-
dagen gåfvos, blifvit disponerade på sådant sätt, att de nu, såsom en
ständig tillökning, måst på ordinarie stat uppföras? Har icke regeringen
kort efter sista riksdagen förordnat om en utgift till gardesregementena,
som rikets ständer då afslogo?
Går man härifrån till granskningen öfver medlens användande, hvad
anda har väl uppenbarat sig hos styrelsen i denna punkt? Har icke
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
