Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
REALISATION. RIKSRÄTT. 127
utmyntningen skett. En stark tvist uppstod en stund på Jerntorget
emellan en dalkarl och en bonde, vid en
liqvid med
silfverpenningar,
angående värdet af riksdaler, hvarmed den ene ville betala den andre
36 sk. riksgälds. Anhängare bildade sig å båda sidor, och det hade
troligen kommit till handgemäng, om icke en hygglig karl, som
tycktes
vara vaktmästare i banken, skyndat att upplysa dem med de orden:
»Ska’ ni gräla om kronans mynt, era dumma hundar? Begriper ni inte,
att 1 rdr är 4 rdr,
1
/2
rdr 2 rdr, rdi 1 rdr och rdr 24 skil-
lingar?»
—
hvarpå slöts stillestånd.»
Riksdagen hade begärt, men regeringen afslagit en
prägling,
som å myntet utsatte dess gångbara valör. Berättelsen här
ofvan gör alltså tjenst som
oppositionsartikel »å la portée de
tout le monde», på samma
gång den upplyser allmänheten om
förhållandet mellan prägel och värde.
I realisations- och bankstriderna hade Aftonbladet oförtru-
tet deltagit och den 27 juli yttrat de minnesvärda orden, hvilka
först årtionden senare vunno erkännande: »Enda sättet att slut-
ligt öfvertyga hvar och en om statsmakternas fasta och allvar-
liga vilja att icke vidare göra ingrepp uti den enskildes egen-
dom» (genom ytterligare myntförsämringar), »är att genom lag
underkasta banken samma förbindelse som den enskilde, medelst
högtidligt erkännande, att papperslappar icke äro det samma
som klingande mynt ock att värdet af bankens sedlar måste
hvila på allmänketens förtroende, icke på maktspråk.»
Vid jultiden sammanträdde riksrätten, inför hvilken kon-
stitutionsutskottet inkallat så väl statssekreteraren Skogman som
de flesta statsråden. Allmänheten, som förut sett decharge-
betänkandets utgång, var nu vida mindre intresserad, helst man
ansåg hela åtalet som ett spegelfäkteri. Skrifterna i målet
fylde emellertid tidningarnas spalter. På den sedvanliga nyårs-
balen 1835 syntes, anmärker Aftonbladet, af statsrådets med-
lemmar endast grefve Mörner, som icke var stäld under riksrätt;
»i allmänhet hade sällskapet en
anstrykning af en mycket all-
varsam glädje». Ingen konselj hölls under riksrättsåtalet, stats-
maskinen stod stilla, —
men allt slutade både fort och väl. I
början af januari 1835 frikändes de anklagade. *)
*) Anklagelsen gälde den af Skogman föranledda och kontrasignerade kungl.
skrifvelsen till ständerna om upptagande af ett ;lån, hvilket ständerna redan
afslagit, och grundade sig på riksdagsordningens § 75, som förbjuder återupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
