Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RABULISTPERIODEN 1836—39.
och super in min vishetsläras ord
med långa, långa, girigt sträckta öron.
Man hör på mig, som hördes en profet.
Man läser mig, som läste man i Bibeln.
Och »såsom en monark jag här befaller
mitt trogna folk». Jag ropar: »I förtryckens!»
Och med en hals de ropa: »Vi förtryckas.»
Blott ekot Sverige är af Aftonbladet. —
(Aftonbladet står ett ögonblick försänkt i djupa tankar).
Men huru länge skall min ära räcka,
mitt Aftonblad de snabba vingar sträcka
från Haparanda ned till Falsterbo?
En kinkig sak att säga det, må tro!
(Aftonbladet klår sig eftertänksamt i hufvudet).
En gång rådfrågade jag madam Sohlberg •).
Hon svarte mig: »Din tidning räcka skall,
om än natur dermed till ända ilar,
om sjelf Statstidningen i polemik
med dig går in, fastän han det afsvurit,
om än Minerva, den karlfödda, sprutar
på dig den galla digestionen ger,
om än Journalen vaknar ur sin slummer,
och Argus, glosögd, ur sin graf står upp,
om Stockholmsposten också skulle stöta
i eget horn och ej i concertino
vr-med dig och dina andra raska bussar. —
Men hör! hör, Lars! hvad som jag nu dig säger!
När ikring aftonbladskontoret trängas
allt färre käringar, när källarsvennen
utropar: »Hu! ett tråkigt Aftonblad!
Då är jag mera nöjd med Allehanda.»
När gäspningar kring dina spalter susa
och borgersmännen somna öfver dem,
var då uppå din vakt! Då är det tid
att visa verlden, hvad du än kan vara.
Då har du sett, som Brutus vid Filippi,
ditt öde, varnande, stå framför dig.
Då är det tid att segra eller dö.»
Så talte madam Sohlberg. Ack ja, segra,
det gör jag gerna, men en annan sak
blir det att dö. Det gör jag mindre gerna.
Mot mig ler lifvet, Lördagsmagasinet
och Skildringarna, Läsbiblioteket.
Nej, jag vill icke dö.» . . .
*) Den tiden bekant spåkvinna i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
