Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
T OMDÖMEN OM HIERTAS KARAKTER. 171
I denna »monolog» ha vi koncentrerad och i hyfsad form
uttalad den mot Hierta fiendtliga uppfattningen af hans karakter,
hvilken, om också icke just af poemets författare och åtskilliga
andra, hvilka från medarbetare och vänner blifvit larmande Hen-
der *), dock af rätt många, som, utan att skaffa sig sakkännedom
nog att sjelfva fälla en dom, ville hålla medelvägen mellan hof-
kanslersomdömet i konseljen och varma vänners loford, ansågs
»komma sanningen temligen nära». Hos denna betänksamma, aldrig
hetlefrade, alltid klokt beräknande natur, hvars politiska bedrift
kröntes med framgång på samma gång som hans ekonomiska,
kunde mången alldeles icke se annat än affärsmannen, för hvilken
friheten och det konstitutionela samhällsskicket voro goda för-
lagsartiklar lika väl som »Skildringarna» och »Läsebiblioteket».
Att ett sådant påstående icke vann tilltro hos samtiden, visar
just framgångeja, och för den efterverld, som opartiskt följer
Hiertas verksamhet, behöfver det intet motbevis. Hvad Hierta
sjelf svarade på dessa beskyllningar i en artikel »om
pressens
ställning» (7 oktober), vilja vi dock meddela. »Aftonbladet, säger
han, intager för närvarande, genom sin öfvervägande cirkulation,
en plats bland periodiska pressen i Sverige, som, säge hvad man
vill, ger tillfälle till ett inflytande af den art, som publiciteten
kan utöfva, vida större än någon annan tidnings. Om det nu verk-
ligen förhåller sig så, att denna makt flere år legat i händerna
på personer, hvilkas karakter är egennytta och falhet; som skulle
vara färdiga att när som helst vika ifrån sina grundsatser, endast
de kunde vinna derpå; som drifva förläggaryrket för att demo-
ralisera allmänheten; om de styras af dessa låga passioner, af-
unden och vinningslystnaden, ända derhän att söka uppäta alla
andra: då är det hög tid, att allmänheten tager sin hand ifrån
detta blad, som hittills haft att glädja sig åf dess uppmuntran
och förtroende, och skänker dem åt någon värdigare. Man be-
höfver icke frukta, att ju sökande i tid skola inställa sig. Men
är förhållandet icke sådant; kan det styrkas, att alla dessa an-
*) P. Wieselgren i Sveriges sköna literatur, V. s. 214, anmärker, att
Hierta »ej blott af politiska fiender, ntan ock af politiska vänner ntaf rumlar-
seder med deras oåtskiljaktiga skugga, dåliga affärer, blifvit hårdt anfallen
för sitt större förstånd och fastare hållning, men man kan nästan taga för
afgjordt, att när en trosförvandt anfaller Hierta, har anfallaren förut uttröttat
den anfallnes hjelpsamhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
