Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MM
SVWWM
180 RABULISTPBRIODEN 1836—39.
W
honom: Du är i din vetenskap ett stort snille, men du tyckes ej hafva
det minsta begrepp om, hur en juryman i vissa mål bör vara beskaffad.
Jag förbigår allt med och mot i frågan om juryns företräde för
domstolen. . . . Ifrån en sådan jury, som O. (så var artikeln i Mi-
nerva signerad) och hans vederlikar vilja organisera —
en, i hvad
mål som helst, sammansatt af besoldade krigsknektar och bandprydda
hofmän, skulle jag för min del ej ogerna vädja till kämnärsrätten i
Alingsås, hvilken ju, tillfälligtvis, också kan ega sitt lilla samvete —
och förmodligen mindre maktpåliggande konsiderationer.
Skall jag ännu orda något öfver det vanvettiga påståendet, »att
de, som redan uppnått en af de högre platserna i samhället och så till
sågandes gjort sin lycka, enligt allmänna förnuftsgrunder (!!) anses för
de mest oberoende» (!!!) —
O, du syndapalt! Vet du då ej, »que
1’appétit vient en mangeant», och att detta i synnerhet gäller vid alla
ärelystnadens och fåfängans dukade bord? Känner han då ingen general-
major, hvilken lika ifrigt äflas att bli generallöjtnant, som någonsin
den stackars löjtnanten att bli kapten? Begriper han ej, att ett gult
band längtar att bli blått? Inser han ej, att till och med en öfver-
kammarherre ännu helt blygsamt kan önska att bli öfverstemarskalk,
excellens och serafimerriddare ? Tror han, att Nerman skulle vilja dö
som justitiekansler, då han af rent fosterlandsnit och med sitt samvetes
vitnesbörd högst sannolikt anser sig klipt och skuren att blifva både
statsråd och justitiestatstninister? Sjelfve Hartm ansdorff är ju ännu
blott »tills vidare» och torde således ej vara fullkomligt oberoende, innan
han uppnått detta »vidare».
Jag för min del känner blott en enda man i Svea rike, som enligt
O:s grundsatser är fullkomligt oberoende, som ej méra kan stiga, som
ej eger något mer att efterlängta —
ty kronprinsen kan ännu bli
kung —
och denne ende, sällsynte man är h. exc. grefve Rosenblad.
Han borde således väljas till riksjurgman i alla tryckfrihetsmål; han
skulle nog hinna med dem, och sannolikt skulle de alla bli lika så
lojalt afdöm da som af O:s oberoende krigs- och hofmän.
Lika så frikostigt, som O. skänker åt alla sina högt uppsatte ett nästan
uteslutande moraliskt oberoende, begåfvar han dem också med ett der-
emot svarande ekonomiskt. Alla hans generaler, kammarherrar m. m.
»kunna utan olägenhet lemna sina höga platser»! Att ’svälta eller flytta
på gäldstugan torde dock för mången medföra en viss olägenhet; eller
är han verkligen så groft okunnig i den nyare svenska historien, att
han ej känner den ryktbare presidenten, generalen, landshöfdingar,
statssekreterare med flere, som blott genom skändliga och nesliga bank-
rutter visat sig oberoende af alla de pligter och skyldigheter, som lag
och hederskänsla ålägga oss andra stackare, som ej hunnit uppklifva
på samhällets höjder?
Nej, är ett oberoende tänkesätt ej medfödt och djupt rotadt i det
inre lifvet, må ert O. ej smickra sig att i det yttre erhålla ett sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
