Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLISMÄSTAREN HULTBERG. —
STRYKSYSTEMET. 191
Tonen var bitter —
och hvem kan undra derpå! Den var
i alla fall moderatare i Aftonbladet än i dagligt tal, än i Freja, i
Stockholmsbladet, i den talrika »rabulistliteraturen», som sommarn
alstrade. Denna fick äfven motskrifter. Så utkom ett »Sände-
bref till kungl. sekreteraren hr Lars Hierta af Gr. Swederus»,
mest personlig polemik, men äfven ett försök att deducera rätt-
mätigheten af Crusenstolpes fällande för majestätsbrott, bittert
klagande öfver »tankeförtrycket», hvilket Hierta antages utöfva.
Bland »rabulismens» småskrifter torde Sturtzenbeckers »Sabelsång
för de braheska dragonerne» och hans hjeltedikt om den »ra-
sande Roland» i de högre kretsarna väckt största förbittring.
Snart kommo nya olagligheter i dagen, utom sabelhuggnin-
garna; det berättades, att den nye polismästaren Hultberg lät
prygla personer, som anträffades ute efter klockan tio. Rätte-
gångar om sabelhuggen slutade endast i få fall med straff för
gerningsmännen och —
en
gång med straff för den öfverfallande
truppens befälhafvare, en fanjunkare; men ingen enda gång ut-
röntes, att föremålen för huggen gjort något, som varit hugg värdt.
»Äfven i en eröfrad fiendtlig stad plägar segraren vanligen be-
falla trupperna att gå tillväga med varsamhet, vore det då icke
ännu mera skäl att iakttaga sådant i eget land?» —
frågar Af-
tonbladet (29 augusti). Mot polismästaren Hultberg gjordes åtal för
de gröfsta maktmissbruk, hvilket icke hindrade kungl. maj:t att
förnya hans förordnande. Då han slutligen, efter allahanda tredska
mot hofrätten, blifvit afsatt från förordnandet (10 december 1839),
fick han tjenstledighet, och innan målet föredrogs i högsta dom-
stolen (24 augusti 1841!), var han död. »Mängden och beskaffen-
heten» af hans maktmissbruk anser justitieombudsmannen i sin
berättelse till riksdagen ådagalägga, att han »icke känt, åtmin-
stone icke uppfylt sin rätta bestämmelse»; »främst ibland alla myn-
digheter, hvilkas embetsutöfning påkallat allmänna åklagarmak-
tens lagenliga verksamhet, står-utan jemförelse hufvudstadens
polisstyrelse för den tid, den varit anförtrodd åt häradshöfding
O. Hultberg». Detta yttrande får vara bevis nog. Eljest intaga
hans gerningar och åtalen emot dem ett icke ringa rum i 1838
och 1839 årens Aftonblad. Den nästan fullkomliga bristen på
aktning för lag, som utmärkte hans tillvägagående, väcker förvå-
ning, och att detta icke skadade honom i justitiekanslerens ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
