Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
AFTONBLADETS VALARTIKLAR.
Om å sin sida »koalitionens» män beredde sig på öfver-
tagande af den sålunda anvista konstitutionela rådgifvarrolen,
insågo äfven flere af »systemets» män, att en
ändring var nöd-
vändig. Landshöfdingen Palmstierna dolde ej för Magnus Brahe
—
till konungens eget öra hade han dock tillträde —
att »natio-
nens förtroende till regeringen är förloradt», att man
»börjat be-
tvifla regeringens rättvisa, ej vill uttala sig öfver dess opartisk-
het», att statsrådspersonalen före riksdagen borde ändras, emedan
andra skulle komma att draga fördel af det ögonblick, som nu
förlorades*). Men icke kunde reformer väntas från detta håll
—
och de kommo ej heller. Opinionen kräfde, enligt Hiertas
uttryck, »en rådkammare, som icke erkänner en
högre instans i
sängkammaren».
»Den vigtigaste riksdagsfrågan» var alltså att göra ett slut
på »braheväldet» (Aftonbladet, 23 september), på »oligarkiens och
relationernas makt och anspråk att ensamma få styra landet», på
riksdagen som ett »konstitutionelt gyckelspel». I denna anda
hade Aftonbladet och dess meningsfränder inom pressen talat, i
denna anda valdes flertalet af »de folkvalda ståndens» representanter,
och med glädje kunde Aftonbladet förtälja, hur »de gamla trogne»
fallit igenom och endast »107:or» väljas. Både adeln och »pre-
laturen» få sina politiska anspråk undersökta, och till sist begyn-
ner »Dn återblick på det förflutna med afseende på det tillkom- J
mande», en i nitton artiklar och flere supplement fortgående fram-
ställning (1839, 28 december—1840, 30 juni) af rikets förvaltning,
sådan den bort vara —
enligt riksdagens beslut och önskningar
—
och sådan den blifvit —
genom regeringens afgöranden och
åtgärder, i ändamål att ådagalägga just det bristande nit, skick-
lighet och drift hos konungens rådgifvare, hvarpå regeringsfor-
mens 107:e paragraf eger tillämpning.
I sitt första nummer på det nya året, 1840, egnar Hierta
en
vältalig helsning åt den snart sammanträdande riksdagen, som
endast önskar »se tronen omgifven af män, som
uppriktigt och
utan svek styra i grundlagens anda och lyssna till den allmänna
rösten, för att åt regeringen skänka sin tillgifvenhet och sitt för-
troende.» . . . »Må sjelfva begreppet om
godtycke och våld en-
’) Berättelser ur frih. C. O. Palmstiernas lefnad, Stockholm 1880, s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
