Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
MINISTERKRISEN. 225
fruktlösa*). »Ställningen är högst betänklig och utsigterna för
framtiden mörka och hotande», skref biskop Heurlin**). »Rabu-
lismen vinner ständigt nya segrar och upplösningen fortgår med
stora steg. De sansade moderate äro lemnade åt sig sjelfva,
utan föreningspunkt och utan både stöd och uppmuntran. Till
styrelse märkes intet tecken —
statsskeppet lemnas åt vind
och våg.»
Hvad väntar folket af en »nationel ministeri? frågar Hierta
i Aftonbladet den 26 augusti. Svaret är en artikel om mer än
fem spalter, en verklig oppositionens statshandling. Början lyder
sålunda:
»Från den besynnerliga ställning, att konseljen kunde anses som
en pensionsinrättning, der endast döden då och då verkstälde en ut-
lottning och de lediga platserna lika lätt fyldes som
ledigheterna i det
adliga jungfrustiftet, synes man nu
på temligen kort tid hafva kommit
till den öfvertygelse, att likvagnen ej är den enda hederliga expedien-
ten för ett ministerielt återtåg, samt att till intågandet i det öfvergifna
lägret fordras en annan motor än blotta börden eller andra relationer
till de höges gunst. Platserna äro redan lediga; man hör sig för, än
här än der, men försäkrar, att man får afslag.
Kamarillapressen döljer illa sin förtrytelse öfver denna ställning, .
som hon tillskrifver än förstärkta statsutskottets afslag på den gamla
konseljens begäran om
pengar, än kandidaternes omtanke att icke »gifva
sitt rykte till pris åt den fria pressens skändelser». Denna fria press
åter ser i nämda, för några månader sedan ännu såsom otrolig ansedda,
ställning en
brytning mellan den gamla godtyckliga åsigten af konsel-
jens bestämmelse och en
nyare mera
grundlagsenlig.
*) Palmstierna (anf., skr. s. 91) yttrar härom: »Konungens personlig-
het och höga ålder, lifliga sinnesart och till misstänksamhet lätt böjda lynne,
jemt retadt af kittsliga eller illfundiga tidningsartiklar från motsatta håll,
lade numera nästan oöfverstigliga hinder i vägen för hvilken förmåga som
helst.» Han redogör för kompletteringsförsöken, hvilka nu synas till en stor
del ha gått igenom honom. Hans uppgifter om försök att med penningar
vinna röster i borgarståndet, om hotelser med afslag å motioner till valkret-
sarnas fördel, om ej valmännen ville fösta med regeringen, om fåfänga pen-
ningvärfningar i bondeståndet (s. 106, 107), torde förtjena mera tillit än hans
förmodanden om penningsummor från Wien (prins Gustaf af Vasa!) och
Petersburg (Karl Johans bäste bundsförvandt!), utdelade för att motverka
regeringen (s. 113). De förra kände han till, de senare endast misstänkte
han. Orimligheten i en sådan misstanke påpekades redan 1840 af Aftonbladet
och torde ej behöfva något motbevis 1880, helst »den under vintern till 1841
ganska goda polisen icke lyckades utforska detta», som Palmstierna medger.
Så väl misstanken som korruptionsförsöken tillhörde redan 1840 ett tidhvarf,
som flytt.
*•) A. K.n af Kullbergs brefsamling, kungl. biblioteket. Heurlin till
Kullberg, 8 september 1840.
L. J. Hierta. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
