Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l.l IIJ
k
232 RIKSDAGSPERIODEN 1840—41 OCH KARL JOHANS SISTA REGERINGSÅR.
behof. Men ej nog dermed —
man lockade Ihre ö
) att först framträda
på riddarhuset och sedan utverka en formlig proposition. Den afslås
helt knapphändigt
—
och först derefter framdrager man Stiernelds
förglömda skrifvelse till konstitutionsutskottet. Hvarken med Stierneld
eller Ihre har man ringaste barmhertighet.
»systemet» i
koncessioner,
sitt våld —
nu kunde man
ja, möjligen abdikation.
Nu trodde man sig hafva
föreskrifva vilkor, aftvinga
har hittills .blifvit mästerligt genomförd.
Intrigen var väl ^uttänkt och
Utgången vet Gud allena.
Stierneld är emellertid svårt komprometterad. Endast genom en
väl juridiskt loflig, måhända antaglig, men politiskt olämplig, om ej
fördömlig advokatyr kan motsägelsen mellan de begge skrifvelserna
bortresonneras. För kassans räkning skall betyda i dess namn. Det
senare är sant, det förra osant. Lånet i England är upptaget i kolonial-
departementets namn, kabinettskassan har icke ingått borgen, men der-
emot kung och kronprins (rätt vackert!), men pengarna hafva användts -
för kabinettskassans räkning, ränta och amortering deraf utgått. För
de filénska obligationerna har kabinettskassan deremot verkligen
iklädt sig fullt ansvar såsom borgensman. Hvad som i detta afseende
kan anmärkas, rör likväl endast personligheter. De må uppoffras, om
landets väl det kräfver, men saken i sig, skulden och pligten att reglera ...
denna affär hafva icke genom detta uppslag undergått ringaste för- ,
ändring. Tvärt om uppmanas vi af högre konsiderationer att bevilja
medel. Det gäller kungamakten, dess aktning och förtroende inför hela I ■
verlden, det gäller nationens ära. Afslås allt anslag, så måste kung
och prins betala —
penninguppoffringen är en obetydlighet, men att
nationen vägrar betala deras skulder, vägrar honorera förbindelser, dem
de å statens vägnar iklädt sig —
det är en fläck på purpurn, som
aldrig utplånas . . .
I
■
M
fe
I B
{ |
■ H 1 III
Regeringen synes icke till och förspörjes hvarken i ord eller hand-
ling. Den tyckes vara trankil ... De herrarne ega intet förtroende
hvarken hos den ena eller andra sidan. De sakna, mod, kraft och be-
slutsamhet. (§§) 106 och 107 stå ständigt framför dem och bränna
dem ofvan och under. Illa var det förr, värre är det nu. De gamle
kände åtminstone sängkammaren och hemsederna —
och kunde något
uträtta. De nye förmå föga. Upplösning öfver allt. Gud hjelpe det
arma fäderneslandet!»
Så tedde sig, i februari 1841, denna intrasslade riksdags-
fråga för den slugaste af »systemets» män, och onekligen är hans
Stiernelds efterträdare, ehuru endast tillförordnad.
*•) De af kommersrådet Filén till allmänna inrättningar testamenterade i
fonder hade enligt kungl. maj:ts uppdrag mottagits af friherre Nordin och
hestodo delvis af barthélémyfondens räntebärande obligationer, för hvilka kabi- v
nettskassan iklädts borgen. Filéns arf efter en utomlands afliden broder hade /
genom utrikeskabinettet blifvit indraget till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
