Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
KABINETTSKASSANS SKULD. 233
framställning egnad att af historien beaktas. Kabinettskassans
skuld, ådragen i beräkning att aldrig för riksdagen synas och
derför icke omtalad vid de riksdagar, då »udda» lättare kunnat
vara ».jemt» än 1840, hade märkts af statsrevisionen 1839 och
sedan blifvit icke allenast en svag punkt, utan en
häfstång, med
hvilken vissa krafter trott sig kunna lyfta »systemet» ur sadeln.
Deraf dessa inom riddarhusoppositionen bedrifna kompromisser,
hvilka endast tjenade att öka den inom borgare- och bonde-
stånden redan förut nog starka oviljan mot ett inkonstitutionelt
statslån —
som ’således icke var
något statens lån, ty hvarken
konungen, kolonialdepartementet eller utrikesministeriet egde
någon befogenhet att låna å statens vägnar. Icke heller fram-
lades något ärligt erkännande af huru allting tillgått. »Sekre-
tessen» förbjöd det, sade vederbörande; men icke ens för det
hemliga utskott, som i och för denna sak blifvit äskadt, före-
lades handlingar och räkenskaper, hvilka ådagalade nödvändig-
heten eller angelägenheten af de utgifter, som åstadkommit
skulden*). De ofrälse ståndens opposition uttalade derför högt,
att de, som
gjort skulden, sjelfva borde betala den, och att staten
icke för den skull borde vidkännas högre utgift till minister-
stäten, än hvad denna verkligen behöfde.
Den 27 februari 1841 yttrade sig Hierta på riddarhuset i
denna fråga. Excellensen Stiernelds meddelande, sade han, omta-
lar en god borgen för denna skuld. Om låntagaren ej förmår
betala »och borgensmännen ej kunna göra det utan stor förlägen-
het, först då kunde möjligen ett personligt grannlagenhetsskäl
för riksens ständer inträda att taga- saken i nytt betraktande och
först då kunde de bevekande omständigheter, som man här anfört,
vara mera
på sitt ställe». För denna uppfattning gälde ej den
»fläck på purpurn», om hvilken Heurlin talat; men så gälde
icke heller för Heurlin den »fläck på grundlagen», hvilken hela
affären onekligen innebar. »Rabulismens» och »koalitionens» män
*) Palmstierna, anf. skr., s. 93: >De meddelade handlingarna innehöllo så
godt som intet af hvad som åstnndades, och räkenskaperna, troget öfverens-
stämmande med de verkliga, företedde ej heller på ett öfvertygande sätt till-
fredsställande förklaringar öfver den befintliga kassabristens uppkomst, lika
litet som den uppstälda beräkningen kunde bevisa riktigheten af det påståen-
det, att, så vida tillgångarna bibehöllos oförändrade, all skuld blefve betald
inom loppet af fem eller sex år.»
W
MM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
