Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 RIKSDAGSPERIODEN 1840 —
41 OCH KARL JOHANS SISTA REGERINGSÅR.
I
i
i
I
I
seger med ett arrangement inom nu varande konseljen, som kan
för allas ögon visa, att det ämnar fortsätta sin bana.»
»En besynnerlig händelse vill, att med anledning af den i
morgon infallande stora faste-, bot- och bönedagen församlingar-
nas
uppbyggelse icke kan höjas genom betraktelser öfver fari-
seernes rättfärdighet, som eljest skulle vara söndagens text.»
Allvarligare behandlades ärendet den 11 och följande dagar.
Antagligen är det kapten Lindeberg, som talar i dessa ord:
a
ii
I
W
»Samhället kräfver ej hämd, blott rättvisa, och straffet är icke i
ändamål, utan medel. Allt må derför nu, hvad de tilltalade angår, an- 1
ses slutadt. Men då genom riksrättens dom de af dem under rådgif- I
varkallets utöfning begångna lagöfverträdelser genom den högsta dö- I
mande instansen blifvit förklarade förenliga med våra grundlagars och 1
lagars anda och bokstaf, anse vi oss böra söka ådagalägga, hvarthän en J
så ensidig och inskränkt tolkning af dessa lagar, som den de tilltalade 1
tillåtit sig, och åt hvilken deras domare nu gifvit helgd, i framtiden i
måste föra vårt så kallade konstitutionela samhälle, och i hvilken ställ- j
ning statsmakterna nödvändigt derigenom skola komma till hvarandra. j|
Deraf finnes, att riksrättens dom, i fall de prejudikat den innefattar I
skulle anses vidare tillämpliga i rikets styrelse, nödvändigt måste bringa
oss tillbaka under enväldet, och detta resultat måste å alla sidor tjena i
till varning. Inses det icke af regeringen, börjar den ej genast åter- |
gången till lagenlighet och aktning för folkets önskningar och dess re-
presentanters rättigheter, fortfar den vidare att tro sig kunna ansvars-
löst och strafflöst beskatta folket, slösa med dess skattemedel och ned-
bryta formerna för lagarnas och myndigheternas verksamhet, så kunna
.
de omstörtande följderna af en sådan blindhet lika litet här som annor-
städes undvikas, ty att svenska folket ej nöjer sig med enväldet, är
otvifvelaktigt.»
■
Nu skref Biet åter om »Aftonbladets skräckvälde». Och in-
genting, som kunde bidraga att göra dess liberalism misstänkt, ] )
underläts; derför begynte äfven —
hufvudstadens renhållning att il
få ett rum inom polemiken. Hierta hade ingått borgen för en 8
bokhållare på hans kontor, hvilken i förening med en annan per- |
son åtagit sig renhållning af Stockholms gator och allmänna plat-
ser, och då efter kort tid bokhållaren ensam måste öfvertaga kon: I
traktet, råkade Hierta ännu mera fast för sin andel i detta. Med M
sann förnöjelse ådömde man de plikter, för hvilka en entrepre- h
nör lätt nog kan bli utsatt, ty penningarna utbetaltes från Hiertas b
kontor. Men den »verkligt frie» Th. Sandström ansåg sig böra
LÄ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
