Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
TIDNINGSKÄBBLETS VERKAN. REAKTION. 255
i Freja påvisa, hur misstänkt Hiertas opposition måste vara, då
det skulle kosta honom så
mycket, om han vågade anfalla poli-
sen. Aftonbladet svarade med att öppet omtala förhållandet med
entreprenaden och tilläde, att det »till och med finner renhåll-
ning fullt ut så aktningsvärd som smutskastning».
Icke ensamt riksrättens frikännande dom, äfven detta elän-
diga käbbel i tidningarna, underlättade åter vägen till makten
för sådana element, som måst vika för opinionen 1840. Den 27
december 1842 utnämdes Heurlin till statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet, en
utnämning, som i början af 1843
följdes af ännu flere ändringar i den ministör, »Törnebladh &
komp.», af hvilken Aftonbladet väntat något —
»under en yngre
ordförande». Biet jublade. »I det inre, i tänkesätten, i öfver-
tygelserna har, såsom det synes, en icke obetydlig förändring
försports», säger det i sitt första nummer för 1843. »Huru skola
vi nämna den? En reaktion, en sansning, en
konsolidering af
tänkesätten . . . .? Likgodt hvad namn den må böra hafva; .
nog af, den är ett faktum.» Väl förvånar sig Aftonbladet samma
dag »öfver en så långt sträckt grad af blindhet på samhällets
höjder» och önskar lycka till »en så behaglig illusion». Men
onekligen var den politiska stämningen i landet en annan
än 1840.
Den väcktes något af Heurlins utnämning, och Aftonbladet
lät allmänheten icke glömma den. I synnerhet framhölls oför-
enligheten af prestkallet med statsrådsembetet —
hvarvid man
då var ovan —
och ur
augsburgiska bekännelsen citerades för-
pligtelsen för Heurlin, att »dessa begge regementen, det ande-
liga och det verldsliga, icke sammanblanda». Biet rasade. Sedan
det uttömt sig i epitet, såsom »aftonbladslurkar» och dylikt, hade
det gömt det värsta till sist: »sådana tvåfotade varelser som herr
Lars Hierta».
Hvar är då egentligen Aftonbladets publik, säger Biet. Det
egnar frågan en grundlig undersökning och finner, att Afton-
bladet »gripit djupt ned i nationen» och eger sympatier och
understöd hos de borgerliga klasserna i allmänhet, hos den af-
delning af bättre och bildadt folk, hvilken icke eger egentlig
literär bildning, hos mindre possessionater och förmögnare bönder.
Aftonbladet är ganska belåtet med beskrifningen, ty på de »lärde»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
