Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lars Hierta efter Aftonbladets försäljning, som riksdagsman på riddarhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 L. HIERTA EFTER AFTONBLADETS FÖRSÄLJNING, SOM RIKSDAGSMAN PÅ RIDDARH.
I i
’upplagor. Redan i mars utkom från kungl. boktryckeriets officin
en anonym motskrift, »Det nya tåget öfver Balt», som försäkrar,
att nyss nämda skrifts författare har fullkomligt orätt; hans »ut-
gångspunkter utgöras allenast af inbillningens och en bristande
kännedoms skapelser». Om båda broschyrerna torde man kunna
säga, att de äro tillfällighetsskrifter och icke göra anspråk på
varaktigt värde för häfden. Men Hiertas skrift kan ännu läsas
med nöje; och den må här särskildt tjena som vitne, att Hierta
med all sin fredskärlek dock icke var en så afgjord anhängare .
af »manchesterdoktrinen», som man velat påstå på grund af hans
ständiga sparsamhetshänsyn vid fråga om anslag för försvars-
väsendet. Han uttalar som sin öfvertygelse, att det bör vara en
svensk regerings pligt
i
»att göra motarbetandet af Rysslands eröfringspolitik till sitt för-
nämsta ögnarnärke och högsta politiska uppgift, emedan frågan om
vara eller icke vara dermed är sammanbunden. Vi förstå detta icke så,
att en svensk konung skall göra sig eller nationen till enfant perdu
för en omogen hänförelse, men väl, så vidt dess röst och dess råd
och dess inflytelse kunna gälla i det europeiska statsförbundet, oaflåtligt
arbeta på ett anti-ryskt system i Europa; med ett ord, för allt, som
med de öfriga makternas medverkan kan förmå att afvända och för
framtiden lemna verklig trygghet emot den hotande faran. Dertill hör
då att icke blott gömd bakom neutraliteten iakttaga en
afv aktande ställ-
ning, under den fåfänga väntan, att andra skola kämpa ut vår sak och
låta oss förblifva passiva åskådare, för att sedan skänka oss frukterna
af segern, utan ock att lemna dem visshet, att vi för efterkommandes
skull äro färdiga till någon uppoffring, om ett fast beslut dermed hos
dem kan vinnas att för ett sådant ändamål använda de krafter, som
de redan uppbjudit, och dem, som ännu kunna anlitas.
Detta är —
vi medgifva det —
motsatsen af 1812 års politik; det
är också icke alldeles det samma som traktaten af den 21 november,
med sitt bihang af utrikesministern friherre Stiernelds cirkulär.» y
Freden i Paris gjorde snart nog slut på alla de »förhopp-
ningar och farhågor», hvilka kriget väckt i det förenade »Skandi-
navien», men under den nya alliansens hägn skulle den skandi-
naviska unionen —
så trodde man —
snart ’ytterligare komma
att utvidgas utöfver hvad 1812 års politik förmått åstadkomma.
Medan planerna härför ännu dvaldes i förberedelsernas hemlighets-
fulla stadium, sammanträdde riksdagen, i oktober 1856, den sista,
konung Oskar I öppnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
