Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lars Hierta efter Aftonbladets försäljning, som riksdagsman på riddarhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
!SMM>MWW8WWWWWWWW MKSS
M.
HIERTA PÄ RIKSDAGEN 1856—1858. 299
Hierta tog säte å riddarhuset som
friherrliga ätten von
Köhlers (n:r 167) fullmäktig, men
utbytte följande år detta höga
riddarhusnummer mot adeliga numret 473, Coyet, hvars full-
mäktig han var, då han den 9 maj 1857 för första gången af
riddarhusets elektorer erhöll uppdrag att inträda i ett utskott.
Antagligen hade utbytet af riddarhusfullmakt sin grund i detta
val; ty tillfälle att taga ordförandeklubban ville man
nog icke
bereda Lars Hierta, fastän man
ändtligen unnade honom att
som suppleant få inträda bland riddarhusets förtroendemän i be-
villningsutskottet —
tulltaxans mäktige patron.
Men det var ej till diskussionen om tulltaxan, Hierta vid
denna sin sista riddarhusriksdag inskränkte sitt uppträdande.
Han egnade sig företrädesvis åt striden för de humanistiska
frågornas lösning, han yttrade sig i både inre och yttre politik,
han stred för tryckfrihetslagens fortvaro bland rikets grundlagar
och —
han lät icke jernvägarna gå oantastade förbi.
Att våra då gällande straff mot svenskar, hvilka icke god-
kände den rena evangeliska läran, »stå i fullkomlig paritet med
hvilket katolskt land som helst», beklagade han i riksdagens
början och förde med värme religionsfrihetens talan så väl i
riddarhusets plena som vid ständernas gemensamma öfverlägg-
ningar i denna fråga. »Hvad är det annat än prestvälde och
katolicism, sade han (4 november 1857), när man föreslår, att
den, som
vågar afvika från någon af de faststälda dogmerna, skall
sättas i ett års fängelse eller landsförvisas», och ansåg det för
»en evig skam af en
protestantisk prest att vilja försvara ett
sådant tyranni». Likvisst ville han ingalunda »på förhand och
utan allt behof gifva frihet åt alla möjliga kristna och okristna
religionspartier att utbreda sig bland vårt folk» (3 februari 1858),
utan endast afskaffa de hårda affallsstraffen, liksom förbuden
mot enskilda andaktsöfningar, och för redan befintliga sekter
ordna lagliga förhållanden inom samhället.
Hierta förnyade (3 december 1856) sin motion om husagans
afskaffande och yrkade samtidigt ändring i de för den fattige
tryckande bestämmelserna om laga försvar. I den förra frågan
vann han icke heller denna gång riddarhusets öra. Den 26
februari 1858 bekände han på sig »den synden», att han »kanske
mest af alla nu lefvande representanter arbetat och ifrat för hus-
Ml
M
iMÄLi
I
A
I
UD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
