Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter, märka honom som sin egendom. Bättre poker då.
Dessutom tyckte han lika bra om poker som om dans.
När hon drog i honom gjorde han bara passivt motstånd
genom att göra sig orörligt tung och han sa:
— Det är inte utan att jag har lite lust att dra en spader
med er.
Åter kände han hur hon drog i honom. Hon försökte surra
honom med förklädesbanden. Under bråkdelen av en sekund
var han en vilde, helt uppfylld av den våg fruktan och
mordlust som vällde upp genom honom. Under detta korta ögonblick
var han som en hetsad tiger, fylld av hat och panik inför fällan
som låg framför honom. Hade han inte varit mer än en vilde
skulle han blint ha kastat sig därifrån eller också störtat sig
över henne och utplånat henne. Men i samma ögonblick
vaknade inom honom också den genom generationer inövade
disciplin som gjort människan till ett åtminstone delvis socialt
anpassat djur. Känslan för vänlighet och takt kom att härska
över honom och han log med ögonen mot Oskulden när
han sa:
— Kila in och få lite käk. Jag är inte hungrig. Och visst
kommer vi att dansa så småningom. Klockan är bara barnet
ännu. Stick nu bara flickan min.
Han gjorde sig fri från henne och dunkade henne lekfullt
i ryggen samtidigt som han vände sig mot pokerspelarna.
— Ta bort maxen och jag är med.
— Taket är max, sa Jack Kearns.
— Lyft av taket då.
Spelarna såg på varandra och Kearns meddelade:
— Taket är av.
Elam Harnish sjönk ner i den väntande stolen, han började
hala fram sin guldpåse men åtrade sig. Oskulden tjurade ett
ögonblick, sen följde hon efter de andra som gått att äta.
— Jag hämtar en smörgås åt dig, Ljusan Dag, ropade hon
över axeln.
Han nickade. Hon log förlåtande. Han hade sluppit undan
hennes förklädesband och det utan att såra hennes känslor
alltför starkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
