Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla män sökte efter och drömde om att besegra. Också han.
Djupt nere i hans levande kropp sjöng livet självt sin
sirén-sång om sitt eget majestät. Ständigt viskande och
uppfordrande talade den om för honom att han kunde nå mer än andra
män, vinna där de förlorade, bäras mot framgång där de
gick under. Det var livskravet, starkt och sunt, omedvetet om
svaghet och förfall, drucket av sublimt självmedvetande,
jag-berusad, förtrollad av sin egen oerhörda optimism.
Och ständigt, i en den tystaste viskning eller mest skrällande
tmmpetstöt kom budskapet att någon gång någonstans på något
sätt skulle han nå sin tur, göra sig själv till sin egen lyckas
smed och märka den som sin. När han spelade poker viskades
det om fyra ess och royal flush. När han sökte guld var det
om guld i gräsrötterna, guld på hälleberget, guld hela vägen
ner. Vid de svåraste prövningarna på stigarna och floderna och
i hunger var budskapet att andra män kunde dö men han
skulle nå vidare och segra. Det var livets gamla, gamla lögn
när det bedrog sig självt och inbillade sig vara odödligt och
oförstörbart, förutbestämt att segra över andra liv och nå sin
längtans mål.
När han nu fortsatte dansen och då och då ändrade
riktning på svängarna, dansade han bort sin yrsel och ledde sedan
skaran mot baren. Men där restes en enhällig protest. Man
ville inte längre finna sig i hans teori om att vinnaren skulle
betala. Den gick mot all vana och god sed och även om den
gav eftertryck åt det goda kamratskapet måste den i det goda
kamratskapets namn upphöra. Drinkarna borde beställas av
Ben Davies och Ben Davies måste betala för dem. Dessutom
borde alla drinkar och rundor Ljusan Dag begärt gå på
krogens egen räkning ty Ljusan Dag drog folk. Bettles var
talesman och hans skarpa och svordomsspäckade argument hälsades
med enhälligt bifall.
Ljusan Dag flinade och gick över till roulettebordet där
han köpte en hög gula jetonger. Efter tio minuters spel löste
han in dem vid guldvågen och tvåtusen dollar i guldstoff
tömdes i hans påse och i ännu en extra påse. Slump, en lyckträff,
men den var hans. Glädje lades till glädje. Han levde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
