Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sommarens arbete och sen slöade de sig fram genom de
trista mörka månaderna i stora läger som Circle City och
Forty Mile.
— Ja, höll Ljusan Dag med, vinterjobbet kommer. Vänta
ni bara tills det stora fyndet kommer däruppåt floderna. Då
kommer ni att få se på ett annat slags guldgräveri. Vad är det
som hindrar att man tar upp schakt ända till urberget och
sen gräver ut orter? Man behöver inte timra. Tjälen är så
stark att marken håller ända till dess helvetet fryser igen och
dess spillvatten blir till glass. Dom kommer att jobba med
fyndigheter trettio meter under marken då. Jag följer med er
allihop, Elijah.
Elijah skrattade, tog tag i sina två kamrater och gick åter
mot dörren.
— Stopp, ropade Ljusan Dag. Jag menar allvar.
De tre männen vände sig hastigt om mot honom, deras
ansikten utgjorde en blandning av överraskning, glädje och
häpnad.
— Äh, du skämtar väl? sa Finn, skogsarbetaren, en tyst
stadig karl från Wisconsin.
— Se bara på mina hundar och min släde, sa Ljusan Dag.
Det blir två lag och bara hälften så stor börda, men vi måste
ta det lite lugnt i början för hundarna är förbanne mig
utpumpade.
De tre männen var överlyckliga, men ännu lite klentrogna.
— Hördudu, slängde Joe Hines fram, du skämtar väl inte
va? Vi menar allvar, vet du. Kommer du verkligen med?
Ljusan Dag sträckte fram sin hand och de skakade hand.
— Då bör du väl gå till sängs, rådde Elijah honom, vi
sticker klockan sex och fyra timmars sömn är inte för mycket.
— Vi kunde kanske stanna en dag till så han kunde vila
upp, föreslog Finn.
Det sårade Ljusan Dags stolthet.
— Nej, det gör ni inte, ropade han. Vi sticker allihop
klockan sex. När vill ni bli purrade? Fem? Allright, jag väcker er.
— Du borde nog få lite sömn, sa Elijah allvarligt. Du kan
ju inte stoppa för vad som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>