Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde inte tåla den organiserade välgörenheten eller de
yrkesmässiga välgörenhetsidkarna. Å andra sidan var heller inte
det han gav en allmosa avsedd att lugna det egna samvetet.
Han var inte skyldig någon någonting och därför fanns ingen
återbetalningsskyldighet. Vad han gav var en fri spontan gåva
och den gavs till personer i hans omgivning. Han bidrog aldrig
till en insamling för jordbävningsoffer i Japan eller
slumsanering i New York. Istället finansierade han Jones, hisskötaren,
under ett år för att denne skulle kunna skriva en bok. När
han hörde att hans kypares hustru led av tuberkulos lät han
sända henne till Arizona och när man förklarade hennes fall
hopplöst lät han sända hennes man dit för att han skulle
kunna vara samman med henne till slutet. Han köpte några
tyglar av tagel från en fånge i ett fängelse i Västern och
denne berättade för de andra om köpet tills Ljusan Dag
trodde att mer än hälften av fångarna i anstalten arbetade på
att göra tyglar åt honom. Han köpte dem alla och betalade
mellan tjugo och trettio dollar styck för dem. De var vackra
och välgjorda och han hängde hela sitt sovrum fullt med dem.
Det bistra livet vid Yukon hade inte lyckats göra Ljusan
Dag hård. Det fordrades en civiliserad värld för att nå det
resultatet. I det hätska och vilda spel han nu deltog i tappade
han bit för bit sin vänlighet på samma sätt som han förlorade
sin västernaccent. Lika skarp och nervös som hans stämma
blev, lika skarp och nervös blev hans tanke. Under spelets
snabba växlingar fann han allt mindre och mindre tillfälle
att vara bara hygglig. Förändringen syntes även i hans ansikte.
Linjerna blev hårdare. Alltmer sällan låg det skratt i hans
munvinklar och ögonvrår. Ögonen som var svarta och
gnistrande som en indians började visa drag av grymhet och
brutalt maktmedvetenhet. Hans oerhörda vitalitet var
fortfarande intakt och strålade ut från hela hans varelse, men det
var den människoförtrampande människobehärskarens
vitalitet. Hans kamp mot naturmakterna hade på något sätt varit
opersonlig, nu kämpade han enbart mot andra män och
lidandena på stigar, floder och i kyla hade gett honom långt färre
ärr än den bittra skärpan i kampen mot människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>