Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonstans och om de då inte kom att bli bekanta så skulle
det bero på att hon inte ville vara bekant med honom.
På detta sätt upptäckte han att den vansinnige guden gett
honom ännu ett kort ur sin lek. Han kunde ännu inte drömma
om hur betydelsefullt just det kortet skulle visa sig vara. Dock
tyckte han att det var ett ganska så hyggligt kort. Sen tvivlade
han. Kanske det bara var ett av slumpens trick för att dra ner
honom i olycka och katastrof. Tänk om Dede inte ville ha
honom och tänk om han bara fortsatte att älska henne mer
och mer, hårdare och hårdare? All hans forna allmänna
kär-leksskräck vaknade till liv igen. Han kom ihåg alla de
katastrofala kärleksaffärer han förr sett mellan män och kvinnor.
Där var Bertha Doolittle, gamle Doolittles dotter som hade
blivit vansinnigt kär i Dartworthy, den rike delägaren i
Bo-nanza, och Dartworthy som i sin tur inte älskade Bertha ett
dugg utan var helt kär i överste Walthstones hustru och rymde
med henne nerför Yukon, och överste Walthstone själv som var
fruktansvärt kär i sin hustru och som störtade iväg efter det
flyende paret. Vad hade slutet blivit på det? Berthas kärlek
hade varit olycklig och tragisk, de tre andras kärlek hade varit
lika tragisk. Nedanför Minook hade överste Walthstone och
Dartworthy skjutit sig fram till ett avgörande. Dartworthy hade
dödats. En kula genom överstens lungor hade gjort honom så
svag att han dött i lunginflammation våren därefter. Och
överstens hustru hade inte haft någon kvar att älska.
Och sen var det Freda som slängde sig ut i drivisen på
grund av en man som fanns på andra sidan klotet. Som hade
hatat honom — Ljusan Dag — därför att han råkat dra upp
henne ur floden och tillbaka till livet. Och Oskulden ... De
gamla minnena skrämde honom. Om denna kärleksbakterie
fick ordentligt grepp över honom och om Dede inte ville ha
honom då skulle det nästan vara lika svårt som att bli plundrad
på all sin egendom av Dowsett, Letton och Guggenhammer.
Hade hans begynnande åtrå efter Dede varit svagare skulle
han ha skjutit bort varje tanke på henne. Som det nu var
försökte han finna tröst i att vissa kärlekshistorier i all fall
slutade bra. Kanske slumpen till och med hade blandat korten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
